Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 40. Uppfinnandet av iskalorimetern och bestämmandet av specifikt värme och förbränningsvärme medels densamma. 1780. Lavoisiers och Laplaces avhandling om värmet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
243
värmets förändringar. I avseende på dessa mätningar
återstår alltså intet övrigt att önska annat än en pålitlig
metod att bestämma de yttersta temperaturgraderna.
•
Men kännedomen om de lagar, värmet följer, när det
sprider sig i kropparna, är ännu långt avlägsen från den
grad av fullkomlighet, som är av nöden, för att man
skall kunna matematiskt behandla problemet om värmets
rörelser och verkningar inom ett system av olika varma
kroppar. Man har redan gjort ett stort antal lärorika
försök, ur vilka det framgår, att mycket värme förbrukas
vid övergången från fast till flytande och från flytande
till gasformigt tillstånd. Dessutom har man iakttagit, att
olika kroppar av samma volym ej innehålla lika stora
värmemängder vid samma temperatur. Man har till och
med bestämt förhållandet mellan olika ämnens
värmeinnehåll. Då vidare till och med den kallaste kropp på
jordens yta ej är helt och hållet utan värme, har man
försökt taga reda på förhållandet mellan den absoluta
temperaturen och den av termometern angivna.
Likväl äro våra fysici ej av samma mening angående
värmets natur. Flere bland dem anse den vara ett
fluidum, som finnes överallt i naturen, och som mer
eller mindre genomtränger kropparna allt efter deras
temperatur och deras förmåga att kvarhålla värmet.
Enligt denna uppfattning kan värmet förena sig med
kropparna, och i detta tillstånd äger det ej längre förmåga
att inverka på termometern eller att övergå från en kropp
till en annan. Blott i det fria tillstånd, som tillåter det
att komma i jämvikt i kropparna, är det, det vi kalla
fritt värme.
Andra fysici tro, att värmet ej är något annat än en
följd av omärkliga rörelser hos molekylerna.
Man vet,
att alla kroppar, till och med de tätaste, äro uppfyllda
av ett stort antal porer eller mindre tomrum, vilkas
volym i betydlig grad kan överträffa den dem
inneslutande materiens. Dessa tomrum lämna frihet åt de
minsta partiklarna att svänga i alla riktningar. Det ligger
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
