Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 40. Uppfinnandet av iskalorimetern och bestämmandet av specifikt värme och förbränningsvärme medels densamma. 1780. Lavoisiers och Laplaces avhandling om värmet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
244
nära till hands att tänka sig, att dessa partiklar befinna
sig i en ständig rörelse. Då denna rörelse vuxit till en
viss grad, bör den till och med kunna skilja partiklarna
från varandra och på så sätt upplösa kroppen. Det är
denna inre rörelse, som utgör värmet enligt de fysicis
mening, om vilka det här är tal.¹)
Vi vilja ej avgöra, vilken av dessa meningar är den
riktiga. Flera företeelser tala till den senares förmån,
så t. ex. att värme alstras genom att ett par fasta
kroppar gnidas mot varandra. Men å andra sidan finnes
det företeelser, som äro lättare att förklara medels den
förra hypotesen. Såväl enligt den förra som enligt den
senare hypotesen förblir nu den fria värmemängden
alltjämt densamma, när kroppar helt enkelt blandas med
varandra. Detta är helt naturligt, om värmet är ett
fluidum, som strävar efter att komma i jämvikt, och
likaledes, om det ej är annat än den levande kraften
hos materiens inre rörelseyttringar. Det fria värmets
konstans vid enkel blandning är därför oavhängig av
varje hypotes angående värmets natur; den antages
allmänt av fysici, och vi vilja likaledes förutsätta denna
konstans vid våra följande undersökningar.
Om en minskning av det fria värmet äger rum vid en
förening eller en tillståndsändring, kommer detta värme
åter helt och hållet till synes, så snart kropparna befinna
sig i sitt förra tillstånd. Och om å andra sidan en
ökning av det fria ämnet äger rum vid en förening eller
en tillståndsändring, kommer detta nya värme att åter
försvinna, så snart ämnena återvänt till sitt förra tillstånd.
Vid isens förvandling till vatten och vattnets förvandling
till ånga försvinner så t. ex. en mycket stor mängd
värme, som dock återkommer vid vattnets förvandling till
is eller ångans förtätning till vatten.
-
1) Den senare åsikten har först sedan år 1840 tagit fast gestalt
förnämligast genom arbeten av Robert Mayer (1814-1878), Helmholtz
(1821-1894), Joule (1818-1889) och Clausius (1822-1888) - och har
sedermera allmänt antagits under namn av den mekaniska
värmeteorien.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
