Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 40. Uppfinnandet av iskalorimetern och bestämmandet av specifikt värme och förbränningsvärme medels densamma. 1780. Lavoisiers och Laplaces avhandling om värmet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
245
Om man tänker sig tvenne ämnen, som ha samma
massa och samma temperatur, är den värmemängd, som
erfordras för att höja deras temperatur 1, dock ej
densamma; och om man till enhet tager den mängd värme,
som åtgår för att höja temperaturen hos ett pund
vanligt vatten 1º, är det lätt att inse, att alla andra, olika
ämnen motsvarande värmemängder kunna uttryckas i
delar av denna enhet. I det följande komma vi att med
uttrycket specifikt värme förstå detta förhållande mellan
värmemängderna. ¹) Detta förhållande kan växla med
temperaturen. Om t. ex. de värmemängder, som erfordras
för att höja temperaturen hos ett pund järn och hos ett
pund kvicksilver från o° till 1° förhålla sig som 3: 1,
kunna de värmemängder, som man måste använda för
att höja samma ämnens temperatur från 200° till 201°,
stå i ett större eller mindre förhållande till varandra. Men
man kan förutsätta, att detta förhållande är nära nog
konstant mellan o° och 80°; åtminstone har någon
nämnvärd ändring ej framgått ur våra försök. Vi skola
bestämma specifika värmet hos de olika ämnena inom
dessa temperaturgränser.
Om man placerar ett isstycke, som är avkylt några
grader, i en atmosfär, vilkens temperatur är högre än
termometerns nollpunkt, komma alla ismassans delar att
röna inflytande av värmet, ända till dess att massans
temperatur stigit till noll. Därefter kommer atmosfärens
värme att upptagas av isens yta, utan att kunna intränga
i dess inre. Det kommer uteslutande att användas till
att smälta det yttersta isskiktet, som kommer att
absorbera värme, i det det förvandlas till vatten. En
termometer, som instickes i detta skikt, kommer att visa samma
gradtal, och den enda synbara verkan av värmet kommer
att bestå i isens förvandling till vätska. Om så isen får
1) Numera kallar man värmeenheten kalori och förstår därmed den
mängd värme, som höjer temperaturen hos 1 kg. vatten från 0° till 1°.
Ett ämnes specifika värme är således det antal kalorier, som åtgå för
att uppvärma kg. därav 1°.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
