Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 9. kap. Över Cochabamba till Covendo
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
stigen längs med Rio Cotacajes för att återigen låta den
förfalla och växa igen. Det är det vanliga i urskogarna
här. Underhålles en väg ej i dessa trakter, är den snart
förstörd. Regnskurarna spola bort den, där man anlagt
den på bergssluttningarna, och skogen täpper till den. På
tre månader växer en stig genom bambusnår igen.
Den 20 oktober komma vi till mestizhyddorna vid
Sequerancho. För att komma dit ha vi måst vada
tjugusex gånger över Rio Cotacajes. Här börjar vegetationen
bli yppigare, träden högre. I Sequerancho har man funnit
gravar i form av fyrkantiga stenkistor. Skogarna äro fulla
av gamla odlingsterrasser.
Man berättar oss, att i Sequerancho förr har bott
en moseteneindian, som brukade gnida in sig med fett
av »uturunco». Han förvandlades på så sätt till en jaguar
och gick ut på vildsvins jakt. Han dödade många
vildsvin med klorna. Uturuncos äro enligt
quichuaindianerna jaguarer, som varit människor. Fett av uturunco
användes allmänt av deras medicinmän som läkemedel.
Sedan vi vilat ett par dagar i Sequerancho, fortsätta
vi, alltjämt följande Rio Cotacajes floddal. Till Covendo
ha vi ungefär 150 km. kvar.
Allt besvärligare bliva vaden. Gång på gång doppas
våra packlådor. Flera gånger ramla lastdjuren utför svåra
branter. När karavanen en dag passerar längs med en
svår brant, trampar hästen i ett getingbo, rusar i väg
och rullar ned cirka 70 meter. Mulåsnorna bliva
alldeles vilda över förlusten av sin »mamma», och en rusar
efter utför branten. Berg och min hustru springa med
de andra i full fart längs med branten förbi getingboet,
undvikande på detta sätt en större olycka. Hästen slår
ett stort hål i huvudet och dör följande dag. Mulåsnan,
som följde den, kom ganska lindrigt undan.
Basilio offrar ständigt coca. Han offrar, för att
mulåsnorna ej skola skadas, för att floden ej skall ta dem med
sig i de djupa vaden. Han lär mig offra i lägereldarna åt
»ninamaycos», de andar som bo där.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
