Forskningar och äventyr i Sydamerika / 272 (1915) Author: Erland Nordenskiöld Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 19. kap. Maropa-indianerna

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

NITTONDE KAPITLET.

Maropa-indianerna.

De civiliserade maropa eller reyesanos, som
de mera allmänt kallas, beräknas till cirka
1,500[1] individer. De leva dels i byn Reyes,
dels spridda på estanciorna över en stor
del av nordöstra Bolivia, där de tjänstgöra
som herdar, gummiarbetare o. d. De tala en tacanadialekt.

Deras materiella kultur erbjuder ej mycket av
intresse. En museiman har nästan ingenting att hämta i
deras hyddor. Kända äro de som goda boskapsherdar.
Reyesanskorna äro ofta duktiga ryttarinnor och skickliga
i att sköta lasson.

Jesuiterna anlade på 1600-talet en mission bland dessa
indianer. När de förra 1767 förvisades, överlämnades
denna i kyrkoherdarnas vård. Reyesanos äro sålunda
döpta och kristna.

För närvarande ha de ingen präst i Reyes, ty den
sista måste de köra bort, därför att hans liv var så
sedeslöst, att det till och med väckte skandal här. Han
bodde som många kyrkoherdar i Bolivia ihop med sina
älskarinnor. Han klådde dem offentligt på torget i Reyes.
Som flickskaffare använde han klockaren. När han en
gång hade gift ett ungt indianskt par, frågade brudens
far, vad han var skyldig. »Låt mig få ligga hos din yngsta
dotter i natt,» var prästens fräcka svar. När indianen ej

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>