Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Bruksliv i Hedströmmens Bergslag på 1880-talet - Tjänstemän och tjänare
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
27
skogvaktare var kommen söderifrån samt hade vid ankomsten
till Uttersberg aldrig förut varken sett eller jagat älg. Sin
skogsskola hade han gjort på Öland.
Vid Karlssons första älgjakt vid Uttersberg ställdes han ut
på ett bra pass. Älgen gick rakt på honom, stannade 20 meter
från honom, tittade länge på den fullkomligt obekante karlen
samt vände, utan att Karlsson kunde komma sig för med att
skjuta. Vid en harjakt några år efteråt sade Karlsson till mig,
då vi passerade den platsen: "Här var det! Jag kunde absolut
icke förmå mig att skjuta och jag hade ju aldrig förut sett en
älg. Men Herre Gud, vad ovett jag fick."
Många kunna icke förmås att gå på älgjakt, sedan de en
gång skjutit en älg. Det sårade djurets förebrående ögon sägs
kunna lära en skytt att icke mera ägna sig åt en sådan jakt.
Men bokhållarna fingo dock aldrig den lärdomen, och feta
hushållerskor lagade vartenda år i ordning präktiga matsäckar, som
alltid voro så rikligt tilltagna, att både bokhållarna och
skogvaktarna fingo känning av dem, ehuru på olika sätt.
Brännvinskonsumtionen under en vanlig harjakt i Bergslagen var i min
ungdom storartad, ty det blev både "upptagare" och slaktsup.
Vad skulle,den då icke bli, när skogarnas största villebråd
jagades och fälldes?
Muntert hade bokhållarna säkerligen, där de lågo i
kolkojorna vid stockeldarna och hörde på gamle skogvaktar
Österberg, som ljög på gammalt jaktmanér. Men på morgonen på
passet, då tinningarna bultade, strupen var torr och tungan som
ett radergummi, var det nog mången bokhållare, vilken vid tanke
på den sannolikt oundvikliga bommen, tyst bad för sig själv, om
han icke låg och sov på någon undangömd plats i skogen:
"Snälla älg, kom inte till mig, kom inte till mig!"
Den bönen erinrar mig om en klappjakt i Nerike år 1900,
då jag hörde min granne, brukspatron O., för sig själv säga,
sedan han en gång med en sten motat bort den första haren och
nummer två kom fram: "Vad f-n har du nu här att göra igen ?"
De flesta av våra brukstjänstemän voro omtyckta av
folket. Dock hade vi en "spektor", som hade idel fiender bland
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
