Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Bruksliv i Hedströmmens Bergslag på 1880-talet - Tjänstemän och tjänare
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
38
som väcktes för att taga emot häst och åkdon. Beställdes
gästgivarskjuts — bruket stod för gästgiveriet — var det
stalldrängen, vilken fick skjutsa med den gamle hederskampen "Frej",
som var så lat, att man sällan kunde få den i trav. Hästen blev
till sist så ökänd, att många av de ständigt återkommande
provryttarna i telegram undanbådo sig Frej. Efter en tvåmilaskjuts
med honom mellan skacklarna vankades det för den stackars
stalldrängen inga drickspengar utan bara ovett. Frej kunde
köras av vem som helst. Han utsatte aldrig varken sig själv
eller den åkande för några äventyrligheter. Jag tror icke, att
han en gång skulle ha gjort sig besvär med att bli rädd, om en
flygmaskin hade landat på sidan om landsvägen. Han tog
traven, när det lutade utför och var fullkomligt okänslig för både
piska och grova skälls- och svärord. I många år for vår
mjölk-Stava efter honom till utgården Storängen för att hämta mjölk.
Den, som varit i tillfälle att höra en "mjölk-surras" vokabulär,
inser till fullo, vad gamle Frej av henne fått under årens lopp.
Mjölk-Stava var tacksam att reta, då hon genast reagerade.
Hon var därför utsatt för många spratt. På bruket hade vi en
smedspojke, som var upptågsrikare än de flesta och därför av
oss döpts till Fritz Reuter. Han upptäckte Stava förrän hon
honom. Det dröjde länge, innan hon kom underfund med, att
det var Fritz Reuter, som ställde till med allt ofog i ladugård
och mjölkkammare. Som Stava emellertid aldrig nådde honom
med annat än tungan, vilket för en vanlig dödlig var mer än
nog, anmodades ladugårdskarlen Änders-Petter att för ett ofog
giva Fritz en handgriplig tillrättavisning, vilket även skedde.
Fritz ruvade på hämnd. Den tog han ock. Men det blev hans
sista bravad i ladugården, ty sedan portförbjöds han där för all
framtid. Han smög sig en afton före mjölkdags in i ladugården
samt lade sig i botten av en höhäck, tillhörig en bångstyrig ko,
som ingen annan kunde eller vågade mjölka mer än gamla Stava.
Över sig i höhäcken lade Fritz ett stort fång hö, så att han var
alldeles osynlig. Där låg han, inväntande sitt byte. Stava kom
och började mjölkningen.
Då hon hade stävan nästan full, reste sig pojklymmeln i
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
