Förvirringens år / x (1996) Author: Bo Svernström Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Note: This work was first published in 1996, less than 70 years ago. Bo Svernström is still alive, as far as we know. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.

x

Det är ingen enkel sak att återvända. Vägen tillbaka är slingrande och mödosam och tar mycket lång tid att färdas.

Tacitus berättar, att under kejsar Tiberius' tid kom Fågel Fenix efter många sekler till Egypten:

Alla som beskrivit denna fågel menar att den är helgad åt Solen och skiljer sig från andra fåglar genom sitt huvud och teckningarna på fjäderskruden. Däremot finns olika uppfattningar om Fenix ålder. De flesta uppger femhundra år men en del hävdar att han uppträder efter fjortonhundrasextioett år, och att de tre sist observerade uppträtt under respektive Sesosis, Amasis och Ptolemaeus, den makedonske kungen, och att dessa fåglar flugit till staden Heliopolis och att många andra fåglar följt dem i förundran över deras egenartade utseende. Men det som ligger långt tillbaka i tiden är dunkelt; mellan Ptolemaeus och Tiberius är mindre än tvåhundrafemtio år, varför några ansett denna Fenix vara falsk och menat att han icke kommit från Arabien och ej uppträtt så som Fenix enligt traditionen gör. Ty när denna fågel fullbordat sina års lopp och känner slutet nalkas bygger han ett näste i sitt land och ingjuter livskraft däri. En ny Fenix uppstår vars första omsorg är att begrava sin fader. Härvid går han metodiskt tillväga och tar en stor mängd myrra på sin rygg och flyger ett långt stycke, och när han känner sig vuxen sin last och sin flygväg, tar han sin faders kropp och för den till Solens altare och bränner den. Allt detta är ovisst och utökat med fabler; att denna fågel någon gång låter sig ses i Egypten är ställt utom varje tvivel.*

Att återvända och att finna vägen tillbaka, det är inte enkelt. Det är mycket man först måste bli klar över hos sig själv, minnen man måste finna bland myllret av andra, ansikten man måste känna igen, platser, byggnader, vägar och gator, och man måste kunna foga samman allt detta till något slags karta som man kan hålla upp framför sig och låta sig ledas av -- och så till sist bli vuxen sin last.

*Tacitus Annaler I-VI, Forum 1966, s 210, övers Bertil Cavallin.