Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
178
tagande, Åtföljd af sin syster insteg bruden, och hvar-
dera framskred med högtidliga steg, bållande hvarandra
om halsen, till öfra ändan af rummet, der flickans när:
maste målsman, denna gång hennes äldste bror, befann
sig. Här begynte de sina sånger, och föllo först bro-
dren, sedan de öfriga slägtingarna och slutligen alla gä-
sterna, hvar efter annan, om halsen, och ingen lemnade
de så, utan att klara tårar glänste i hans ögon. Det :
var en hjertats högtid, sådan man svårligen annorstädes
torde få se den. — Hvad under om ett folk, eller en
hel folkstam, med denna djvpa, hjertligå natur, framför
andra diktat kärlekssånger af en ovansklig skönhet och
framför andra målat familjetaflor af den skönaste fäg-
ring och det innerligaste behag? Hvad under, om kärle-
ken framlockat de vackraste tonerna från ett sådant
folks harpa, och om hela dess Nf i dikten liksom i verk-
ligheten — visserligen med enskilda storartade och ly-
sande episoder — blifvit en Idyll? Hvad under om till
och med den dikt, som behandlat nationens hjelteålder,
med förkärlek uppehållit sig vid denna inre verld, hvil-
ken i alla afseenden är nationens egendomligaste, och
inom densamma frambragt sina skönaste alster?
Här vilja vi dock genast bemöta ett inkast, som, i
anledning af de sednast betraktade sångerna, kunde gö-
ras mot hvad vi förut yttrat. Man kunde mnemligen af
dessa sångers natur taga sig skäl till det påstående, att
den Finska poesin i grunden vore Lyrisk, då den inom
Lyrikens område diktat sina skönaste sånger. Detta ut-
visar dock endast ett ytligt betraktande af saken. Ty
betraktar man dessa skenbart Lyriska sånger närma-
re, skall man Tfitna att Kalewala i dem lika litet faf-
lit ur sin Episka grundton, som t. ex. Homerus i den
odödligt sköna scenen emellan Hektor och Andromacbe
fallit i den Dramatiska, eller vid Hektors klagan öf-
ver Hekuba och Achilles” öfver Patroklos, i den Lyri-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
