Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
176
ska. Så äro äfven Lemminkäinens klagan och den unga
brudens åfskedssång känslofulla och rörande, men ej på
ett Lyriskt, utan på ett Episkt beskrifvande sätt. En
känsla, som motiverar sin rörelse genom objektiva förhål-
landen och situationer, är i grunden alltid Episk.
Att tonen i allmänhet i Kalewala är så rent Episk,
som den t. ex. är det hos Homerus, vilja vi dock för
ingen del påstå. Äfven öfver den Finska dikten hvilar
detta skimmer af ett Lyriskt vemod, som i ingen äkta
nordisk dikt saknas. Den nordiska dikten har häruti
ett drag, som återfinnes öfverallt i den nordiska naturen;
och äfven om den förra gäller hvad Geijer så utomordent-
ligt skönt säger om den sednare "): » All naturens skönhet
har i norden ett visst spädt tycke. Det gäller om den
utsprickande rosens skära färger, intill den rodnad, som
blommar på den nordiska flickans kind; det gäller om
det ljusare färgspelet på nordens kimmel, jemfördt med
Nöderns dunkelblåa luft ; det gäller om gräsets och löf-
vens här mera lifliga grönska, hvilken, så sällsamt af-
brytande mot vinterns oförändradt gqvarstående vittnen,
våra dunkla dystra barrskogar, egentligen är ett bevis
på vextlighetens svaghet, hvilken i Söderns mognare na-
tur och liksom fullblodiga alster ej finnes. Så liknar
skönheten i norden nästan alltid ett spädt och ljuft barn,
hvars rörande och oskyldiga täckhet redan i vaggan tyc-
kes bedja om förskoning för den hårda lott, hvaraf det
engång skall till förgängelse dömmas ; och den skarpa
motsats mellan stränghet och mildhet, liflighet och dva-
la, hvilken röjes i det Nordiska årets skiften, gör på
detta sätt sin närvarelse kännbar äfven midt i dess mest
blomstrande vår.» — Detta tycke röjer sig i den Fin-
ska poesin mer, än i något annat, i den vanliga runo-
") Se Svea Rikes Häfder I, p. 46.
på
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
