- Project Runeberg -  Fosterländskt Album / II /
140

(1845-1847) Author: Herman Kellgren, Johan Robert Tengström, Karl Tigerstedt
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

140 a

äfven naturligast af ett enkelt ljud. Genom ett enkelt erfa-
ret intrycks analogi i ljudet föres man således till, att anse
den enstafviga radixbildningen för den ursprungliga; här
måste man erinra sig att radix ännu ej är ett ord; utan
blott intrycket i sin allmännaste abstraction, blott roten,
derur orden vexa, så snart den träder fram i dagen; i de
mera fulländade språken låta dock orden reducera sin
till sådana ursprungliga enstafviga radices.

Grundorden, då man betraktar dem afskilda från fle-
xionsformer och prefixer, äro i språken oftast två-
stafviga, men öfverallt röjer sig deras ursprung ur en-
stafviga radices dels genom den högre accent, som all-
tid hvilar på första stafvelsen, antydande den som or-’
dets hufvudbeståndsdel, dels genom att andra stafvelsen
vanligen i jemförelse med den första är bildad af lenare
bokstafsljud, och att den i de fall: i flexion, ordhärled-
ning, m. m., der första stafvelsen står fast och orubbad,
efter ljudförändringslagarna lämpar och förändrar sig ef-
ter de följande vidfogade ljuden; första stafvelsen i or-
det deremot, som utgör radix, står oförändrad äfven
.vid vidfogandet af prefixer, hvilka tvertom undergå för-
ändring efter den, och derigenom både framhålla radixstaf-
velsen som den vigtigare och tillika sjelfva antyda
sitt underordnade ändamål att blott närmare bestämma
-rotbegreppet. Man kan ej bestrida grundordens flerstaf-
vighet i språket, men detta hindrar ej att anse den en-
stafviga radixbildningen för så väl den naturligaste, som
för den verkligen i språken rådande, ty om i språkska-
pelsens ögonblick tvenne stafvelser på en gång framträda
och genast i sitt ursprung sammansmälta till ett två-
-stafvigt grundord, så antyda de blott tvenne på en gångur
samma object emottagna och redan i sin första uppkomst
förenade intryck. — Då menniskan uppfattade flera före-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 02:50:24 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/fostalbum/2/0146.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free