- Project Runeberg -  Fosterländskt Album / II /
172

(1845-1847) Author: Herman Kellgren, Johan Robert Tengström, Karl Tigerstedt
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

172

förkortas, vid en kort deremot förlänges; språket sträf:
vade derigenom att hålla ordet, som helt i samma jemn-
vigt i förbållande till satsens öfriga delar, då deremot
Finskan vill trygga : första stafvelsen emot den andras

öfvervigt och ’derföre vid dennas förlängning äfven för-
längar stamstafvelsen.

För att skydda oss emot beskyllningen för hugskott,
bafva vi i afseende å denz ofvanuppställda lagen om staf-
velsernas jemnvigt sett oss nödsakade att ingå i några
grammatikaliska undersökningar, för hvilka vi bedja om
nrsäkt af den benägna läsaren, som i denna uppsats
äger rätt att fordra en allmän, populär bebandling, utan
ingående i grammatikaliska specialiteter. — Men i och
med detsamma vi betraktat flexionen och den ur dess
fulländning härflutna ordenheten, hafva vi äfven uppnått
den yttre formens högsta evolution ; ifrån betraktandet af
synthesen i ordet. komma vi omedelbart till en högre,
andligare, af det inre språksinnets gestaltning mera be-
roende, nemligen till sats-synihesen. Det är ofvanföre
antydt, huru uti flexionsspråken ordet, emedan det vid
talandet blifvit gestaltedt efter en åskådning af det he-
Jas sammanhang, innebär den dubbelhet, att vara en
synthes af en rot och en ändelse; genom ordenheten
framstår ordet som ett helt, men ändelsen framhåller
det tillika som en beståndsdel af en högre enhet. I de
fulländade flexionsspråken innefattar hvarje ord denna
dubbla egenskap, hvilken tillika omedelbart framkallar
satsbildningen; språkens flexionsnatur framkallar böj-
ningen, dennas fulländning ordenheten, och ur båda
dessa framstår den rätta satsbildningen; dessa tre äro
oskiljaktiga och der en af dem är fulländad, der är fallet
detsamma äfven med de öfriga.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 02:50:24 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/fostalbum/2/0178.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free