- Project Runeberg -  Fosterländskt Album / III /
97

(1845-1847) Author: Herman Kellgren, Johan Robert Tengström, Karl Tigerstedt
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

97

dera, såväl den af folket, som den af lärda bildade såns«
gen, bar sitt värde och sitt egha företräde, detta hvar-
"ken kunna eller vilja vi bestrida. Men ställa vi dem
båda i bredd med hvarandra, så finna vi att i der förra
har naturligheten öfvervigten, i den sednare mångfalden.
Folksången kan derföre icke kallas gjord; den göres icke
utan skapar sig sjelf, födes, vexer, formar sig sådan,
utan sångarens synnerliga bekymmer. Den jordmån i
hvilken folksångerna vexa är sjelfva känslan och tan-
"ken, de frön ur bvilka de skjuta upp äro allehanda kän-
slorörelser. Men då hågen, tankarna och känslorna på
alla tider och hos alla menniskor äro till det mesta af
enahanda beskaffenhet, så äro äfven de sånger som al-
strats ur dem, icke ens eller tvås särskilda tillhörighet,
utan gemensamma för hela folket. I detsamma man
sade om dem att de vore någon enskilds verk, skulle ’
de förlora sin värdighet af folksånger. "Detta kunne vi
isynnerhet säga om visorna, hvilka framför andra sån-
ger äro just sjelfva själens ljudeliga afbilder, tapkarnes
afspeglingar i ord. Skyarna på himlen vandra sin bana,
och kasta blott sin skugga på jorden. Så äfven menni-
skans känslor och tankar: de röras och vexla, den ena
jagande den andra, men hennes närmaste vet icke stort
af dem i detta skick. Men molnen tjockna slutligen och
brista ut i regn; på samma sätt sväller känslan och tan-
ken till en tid, bryter sedan ut i ord och varder märk:
"bar för andra i denna gestalt. Eller då vi nu engång
börjat med liknelser, kunne vi lämpligare förlikna sjä-
len vid hafvet, tankarna vid vågor; och de olika sinnes-
rörelserna vid vindfläktar. Vinden, begynnande från
den lugna stranden, åstadkommer först små krusningar,
höjer krusningarna till vågor, och vågorna tillstora, fjer-
ransynliga, skummiga böljor. På samma sätt beröra dé
13

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 02:50:40 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/fostalbum/3/0105.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free