Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
98
skilda rörelserna först det lugna sinnet och sedan de en
tid upprört det, tvinga de det slutligen att uppenbara sig
genom rösten. Må detta tjena till att förklara folksån-
gernas uppkomst och framträdande.
De bildades sånger skilja sig redan deri ifrån folk-
sångerna att de icke äro födda ur tanken, utan gjorda
med eftertanke. Skalden tvingas icke af sitt hjertas
fullhet till sång, utan sjunger till följe af eget beslut.
Här är det förbytt till arbete som i folksången var ett
framträdande i dagen; den lefvande gökens ljud i sko-
gen till en konstgjord göks galande på vägguret; den
naturliga rännilen till ett gräfvet dike; den fritt vuxna
skogen till en planterad park. Barnen höra ofta hellre
trägöken som utropar timmarna på vägguren än den lef-
vande göken i skogen, hålla det raka gräfna diket för
vackrare än den hit och dit sig bugtande bäcken, vandra
hellre i den planterade parken än i den naturliga skogen
— mången prisar vattnet i sin brunn såsom bättre än i
någon källa. I de bildades dikter begynner ej molnet af
sig sjelft att regna, utan man skapar sig först ett moln,
som man sedan låter regna; d. v. s. den bildade bemödar sig,
då han vill börja en dikt, först att fylla sin själ och sitt
hjerta "med det, hvarom han beslutit sjunga. I den mån
detta bemödande lyckas honom, får han stundom bättre-
och skönare, stundom sämre och fulare diktningsalster.
"Utomdess är äfven det till hinder för de bildade, att då
de ända ifrån sin barndom vänja sig vid att öfvertänka
mångahanda ämnen, glömma de ofta dem hvilka de rik-
tigt kände från barndomen och lära sig icke heller alltid
känna det nya fullkomligt, utan bristfälligt. Så är det
äfven med sjelfva språket. Dess lefvande naturlighet för-
vandlar sig lätt till bokspråkets stelhet; det lämpar sig
ej så noga efter tanken och känslan, som språket i all-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
