Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
kades det dem dock att åter komma upp. Hermans ena arm
var fast sluten omkring Ciotthards liv, och med den andra
arbetade han med en styrka och rådighet vida över hans år.
Detta var så mycket nödvändigare som Gotthard var alldeles
uttröttad av köld och ansträngningar och kunde hålla sig
uppe endast därigenom att han höll sig fast i Herman, vilken
också troget uppoffrade sig för honom.
Slutligen syntes hjälp vid stranden. Tre karlar nalkades
och kastade en lång lina ut till dem. — Icke mer än en i sän-
der ! ropade de. Avståndet är för långt, och komma båda,
förmå vi icke dra upp er.
— Fort, tag fast, Gotthard! sade Herman och skilde den-
nes armar ifrån sig.
— Nej, icke jag, utan du, Herman! svarade Gotthard.
Låt mig bli här.. . du är oskyldig och har kommit hit för
min skull.
— Skynda, skynda bara! utbrast Herman otåligt. Du kän-
ner mig, Gotthard, och tager du icke genast linan, så sänker
jag mig under vattnet. Tror du att jag vill återvända ensam
hem ?
Tiden medgav ingen vidare strid. Gotthard fattade tåget
och drogs lyckligt till land, där han strax därpå slöts i sin
faders armar. Ludvig hade ilat hem och lyckligtvis träffat
doktorn på gatan, vilken förbjöd honom att nämna ett ord
för sin tant, innan han själv kom tillbaka. Då Bundler an-
lände till hamnen, låg Gotthard redan på stranden, och kar-
larna bemödade sig nu att rädda även Herman, vilket syn-
tes mera tvivelaktigt, emedan hans krafter voro nästan all-
deles uttömda och han med högsta möda famlade efter och
fasthöll sig vid linan, som han flera gånger var på väg att
släppa. Äntligen var han uppdragen på den fasta isen, och
nu tog doktor Bundler honom på sina kraftfulla armar och
bar honom i land.
Dagen ^ter denna olyckshändelse gick Karolina fram och
åter i det rum, där hennes älsklingar vilade efter sin mödo-
samma kamp. Bägge hade fått en stark feber efter den
stränga förkylningen och slumrade nu röda och heta på var
2 Fosterbröderna.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
