Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
sitt läger. Karolinas ögon, vilka stodo fulla av tacksamhets-
tårar, vändes än åt den ene, än åt den andre.
Hon lyssnade än på den enes, än på den andres häftiga
andedräkt och såg stundom på klockan och medikaments-
flaskorna. Herman hade börjat svettas, och nu sköt Karo-
lina de svarta lockarna från hans panna, som var överkor-
sad med bindlar, vilka höljde de sår, isstyckena rispat. Med
lätt hand borttorkade hon de stora dropparna, som pärlade
däromkring, och slutligen böjde hon sig sakta ned och vid-
rörde hans kind med sina läppar.
Genast uppslog Herman ögonen, fäste dem med ett kär-
leksfullt uttryck på sin ömma vårdarinna och sade: — Goda
tant Karolina, jag såg just nu tant i drömmen och tyckte då
att tant stod bredvid mig och blickade så vackert på mig.
— Älskade barn, viskade fostermodern och kysste ännu
en gång den blossande kinden, på dig kan jag aldrig se annat
än milt. Gotthard, min stackars, oförvägne gosse, har be-
rättat mig allt, riktigt skriftat sig, och jag vet att jag utan
din uppoffring, som lätt kunnat kosta dig livet, aldrig fått
återse mitt barn.
— Det var ingen uppoffring! svarade Herman. Huru
skulle jag kunnat återvända utan Gotthard, och om jag även
drunknat för att rädda honom, så skall tant tro mig att jag
gärna velat dö för att skänka tant Karolina en stor lycka.
— Men, Herman, jag hade icke kunnat njuta den varken
då eller någonsin, om jag nödgats gällda den med förlusten
av min andre son. Tror du ej det? Karolinas tårar föllo på
Hermans panna.
-—• Jo, det tror jag, tant! Men gråt nu icke, ty det gör
mig mera ont än såren i min panna. Men också håller jag
mera av tant Karolina än jag håller av någon annan, ja, mera
än av pappa, av mamma, av farbror, av Gotthard...
—... men icke mera än du håller av Hulda! inföll fos-
termodern, då en liten guldlockig ljusalv sprang fram till
Herman. Det var Karolinas andra barn, en femårig dotter.
—- Ack, Hulda, är det du? Herman sträckte fram sina
händer, och Hulda klängde sig utan krus upp i sängen och
lindade sina små armar om hans hals. Det är sant, du lilla
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
