Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
vikelse från det rätta, den, som med varje uppoffring söker
gottgöra det onda, har i erfarenheten funnit ett slags skydds-
ängel, som varnande kan visa på den rätta stråten, då under
årens växlande lopp samme vandringsman står tvekande vid
skiljevägen, som delar de olika stigarna.
— Nej, nu kommo vi för långt ifrån ämnet: penningfrå-
gan! sade Gotthard i sin naturliga ton och någorlunda åter-
kommen till besinning. Du skall dela min bror... det är bil-
ligt att jag ensam lider av de följder, min förvillelse drager
med sig.
— Aldrig! utbrast Herman. Någon delning går jag ej in
på... Vänner i liv och död! Han räckte sin fosterbroder
handen.
— Ja, vänner i liv och död, det är min tröst! svarade
Gotthard. Men delningen måste det oaktat äga rum, ty nå-
gon gemensam kassa kunna vi icke hava numera. Det kände
jag också från första ögonblicket, vi anträdde vår resa, men
högmodsdjävulen höll mig fängslad i sina klor, varje gång
jag genom en uppriktig bekännelse ville underrätta dig om
min ställning... Herman, förlåt mig detta, förlåt mina löj-
liga nycker under resan! Men om du visste vilken helvetisk
tanke blotta ordet förödmjukelse innebär, så skulle...
— Icke ett ord mera, avbröt honom Herman hjärtligt,
varken om det ena eller det andra... det blir vid vad jag
sagt!
— Nej, det blir det icke... När jag kommer till Uppsala,
får jag, liksom många andra, vigilera upp ett litet lån. Lik-
väl skall jag arbeta natt och dag för att äga nog ledighet att
genom mina talanger skaffa medel till betalning, ty det för-
stås av sig självt, att jag icke förrän i laga tid gör pappa
penningpåminnelser. Jag önskar minsann inga frågor!
— Av främlingar vill du låna, utbrast Herman förund-
rad, och icke av din vän? Vill du förolämpa mig, Gotthard,
eller vill du pröva mig, så var det bra överflödigt.
— Intetdera, bäste Herman! Jag ville blott icke missbruka
ditt förtroende. Men jag känner med mig själv, att om det
varit du, skulle jag handlat på samma sätt, och därför går
jag in på ditt förslag, likväl med samma föresats att åter-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
