Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
det bör jag endast förtro åt Gud. Man får icke klaga över
det öde, man själv berett sig... Vill ni ej se mitt barn, herr
Dahl? Det är min glädje att i aftonskymningen, sedan pappa
lagt sig, sitta vid den lilles vagga. Det gör mitt hjärta gott,
och när morgonen återkommer, är jag friskare till mods och
kan arbeta raskare och modigare.
— Du goda Hedda! Hermans röst darrade av rörelse.
Han tog gossen, tryckte sina läppar på hans panna och sade
långsamt: Jag vill vara din far, jag vill aldrig övergiva dig,
du stackars värnlösa... Och för dig, Hedda, vill jag bliva
en vän, en bror. Sörj ej varken för din eller barnets fram-
tid ! Men åt Gotthard, som lidit så mycket genom den olycka,
han berett dig, säga vi ingenting, såvida ej någon oförutsedd
händelse yppar för honom hemligheten. Är du nöjd därmed,
Hedda?
— Ja, herr Dahl, det är jag. Jag vill icke återse honom.
Jag lider av blygsel och ångest vid blotta tanken att han
kunde komma hit. Nej, det är bäst som det är.
Herman besökte ofta de stackars människorna och pratade
mången timme med fadern, vilken aldrig kände sig lyckli-
gare, än då den unge mannen satt vid hans sida och med
deltagande avhörde berättelsen om hans öden.
De voro varken märkvärdiga eller skiftade i stora omväx-
lingar, ty deras färg hade alltid varit svart. Herman erfor i
korthet följande:
Gubben Klinting var född i M. och son av en därvarande
förmögen borgare, vilken också ägde en äldre son, faderns
förklarade gunstling. Under tiden, då denne, som skulle äg-
na sig åt handeln, var stadd på en längre utrikes resa, blev
den yngre Klinting skickad till universitetet i Lund att full-
borda sina studier. Han var av ett gott, lätt och jovialiskt
lynne, och som hans håg i synnerhet stod till musiken, hände
icke sällan att han råkade i åtskilliga glada sällskaper, vilkas
medlemmar med lika smak tyvärr förenade en mängd andra
egenskaper, dem han icke dyrkade, men för vilka han likväl
blev känd genom sin umgängeskrets. Musik förblev hans
vurm, och för den glömde han allt annat. Fåfängt hade han
anhållit hos sin far, att få ingå vid något kapell och uteslu-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
