Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
tande ägna sig åt denna sin älsklingsböjelse, emedan han
saknade fallenhet för studier. Fåfängt. Han skulle bliva
präst, antingen han ville eller icke. Tiden gick. De dåliga
sällskap, i vilka Klinting råkat genom sin passion för musi-
kaliska sammankomster, urartade alltmera. Han fick små-
ningom mindre avsmak för deras backanaliska nöjen, och
mången dårskap begicks i ungdomsyra. Bland dessa var en,
vilken skulle bliva för vidlyftig att här anföra, men som
hade den olyckliga följden att han, jämte några av hans
kamrater, förvisades från akademien. För egen del skulle
Klinting icke sörjt häröver, ty han önskade ingenting högre
än att få välja en annan bana och skrev bönfallande, ånger-
fulla brev till sin far. Men denne, till ytterlig grad uppbragt,
berövade honom allt understöd och avstängde honom för all-
tid från hemmet.
Då började för Klinting en tid av ånger, bekymmer och
elände. Hans tillryggalagda liv stod klart och anklagande i
bakgrunden... framtiden låg mörk och hotande. I sin själ
kände han djupt att faderns förlåtelse, jämte återinträdandet
i en verkningskrets, vilken som helst, skulle hava upprättat
honom. Men därpå var icke att tänka. Han återvände till sin
fars hus och böjde under brännheta tårar sina knän för den
obeveklige. ”Bort ifrån mig!” voro de enda ord, den upp-
retade yttrade, föraktligt bortstötande den knäböjande sonen.
Då reste sig Klinting. Vilda tankar välvde sig i hans bränn-
heta huvud... han störtade ut och lämnade sin födelsestad.
Under en följd av år svärmade den förskjutne omkring,
utan vänner, utan hem, utan fristad, långt från den bygd,
som sett honom under bättre dagar. Han uppehöll sitt liv
med den mödosamt förvärvade dagspenningen att läsa för
barn på landet och spela sin fiol vid alla tillställningar på
herrgårdarna. Slutligen ledsnade han på detta kringirrande
liv och gick in som oboist vid ett infanteriregemente.
Efter en frånvaro av tjugufem år återvände han till sin
födelsebygd, fattig, avskedad och med en liten pension,
knappt tillräcklig för hälften av hans inskränkta behov. Han
medförde en femtonårig dotter, ty han hade varit gift med
en fattig flicka av borgerlig släkt, men ensam i världen lik-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
