Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
bemödanden, se hela din omsorg förspilld, ditt utsäde ligga på
hälleberget... O, hur en mor måste lida av sådant!
De båda fruarna sutto ensamma i kabinettet.
— Vad menar du? frågade Karolina, och en orolig aning
hävde hennes bröst.
Elfrida njöt av hennes ångest. — Gud, har du icke hört
det? utbrast hon med mästerlig förvåning. Stackars Karo-
lina! Jag hade ej velat vara den första att meddela dig det.
— För himlens skull, bästa Elfrida, tala ut!
— Nåväl, min vän, efter du vill det, må det ske... Er-
inrar du dig den blinde musikanten och hans vackra dotter,
sångar flickan, som gick omkring och sjöng?
— Ja, rätt väl. Jag har ej hört av dem på länge. I början,
efter gubbens fall (det var i somras ett år sedan), skickade
jag dem ofta mat och vad jag kunde finna passande, men
sedan flickan ej hördes av, tog det slut som mycket annat.
— Hon har haft sina goda skäl att låta bli det! menade
Elfrida och sänkte sin röst till en betydelsefull viskning: Ser
du, denna flicka, som utgjorde sin fars enda tröst och enda
hopp för ålderdomen, denna sista förhoppning har krossats
för den olycklige mannen; och den, som obarmhärtigt sköv-
lade de arma människornas sista skatt är — Herman. Jag har
det av flickans egna läppar. Hon var nyligen hos mig.
— Herman? stammade Karolina. Nej, aldrig skulle han
vara i stånd till ett sådant... Orden dogo på hennes läppar.
— ... nidingsstreck! fortsatte Elfrida. Jo, lita på det, sa-
ken har sin riktighet. Han underhåller flickan, och nyligen
förklarade han i både min och sin fars närvaro, att han är-
nade försörja henne, så länge han kunde arbeta.
— Ja, det tror jag gärna! svarade Karolina. Är han skyl-
dig, glömmer han visst icke offret... Men, förlåt mig, bästa
Elfrida, denna underrättelse, som utan tvivel stöder sig på
något misstag, har i alla fall så angripit mig, att jag behöver
vara ensam och tänka på egen hand.
Elfrida tog avsked, med skadefröjd i hjärtat.
Några timmar senare trädde Herman, kallad genom ett
bud, in i kabinettet, där Karolina förblivit ensam.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
