Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— Herman! Herman, har du ... ack, nej, du har ju icke
del i flickans olycka?
Detta var för Herman en hård prövostund. Han kunde
eller ville ej förråda Gotthard. Men att inför den kvinna,
han högst på jorden värderade, frambära en osanning, vilken
för alltid under sakernas närvarande läge skulle nedsätta
honom i hennes aktning, det var för mycket. Han tvekade.
Han teg. Men blicken, den frimodiga blicken, som mötte
hennes, uttryckte det mest vältaliga försvar.
— Du är oskyldig, Herman! utbrast Karolina. Jag ser
att du är det, och jag vet att du omöjligt med denna innerliga,
rena kärlek kunde vara min Hulda tillgiven, om du under-
hölle en brottslig förbindelse. Nej, ehuru hon ännu blott
är ett bam, kunde du icke så förolämpa den, du ärnar till
din maka.
— Nej, älskade, dyra tant, det kunde jag icke! svarade
Herman och tryckte hennes händer emot sina läppar. Men
fråga mig nu icke mera! Jag kan ej svara vidare.
-—■ När du är oskyldig, Herman, vad är det då för hem-
lighet därvid?
Herman såg bedjande i sin tants ögon. Karolina suckade
och teg. Det blev henne åter tungt om hjärtat. Men då Her-
man nalkades dörren för att gå, överfölls hon av ett slags
ångest. — Du har icke hävt alla mina tvivelsmål, Herman!
sade hon sakta.
Tionde kapitlet
Morgonen efter denna händelse gick Bundler, som av
sin hustru erfarit den plågsamma historien, upp
på Gotthards kammare. Doktorn hade sina egna
tankar om saken.
Sedan han en stund samtalat om likgiltiga ämnen, frågade
han hastigt: — Huru har Herman egentligen levat? Har han
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
