- Project Runeberg -  Fosterbröderna /
58

(1942) [MARC] Author: Emilie Flygare-Carlén
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

dennes hand. Först om middagen syntes Karolina, något blek,
och Gotthard, mulen och nedstämd, men allt tycktes dock
gott mellan honom och föräldrarna.

Längtande efter ett vänligt ord, smög Hulda genast till mo-
derns sida. -—• Har du gråtit för Hermans skull, mamma
lilla... Han skall då snart göra det gott.

— För Herman ? frågade Karolina något brydd, i det hon
tryckte en hjärtlig kyss på dotterns panna. Varför just för
hans skull? Men nu trädde denne hastigt fram och viskade
sin tant några ord i örat om Elfridas tanklöshet. Karolina
skakade missnöjd på huvudet. Det är ett missförstånd av tant
Dahl, min lilla Hulda, var du utan oro! Herman är så
god, så förståndig, att han icke gör mig annat än glädje...

Strax efter middagen gick doktorn till sin svågers hus och
meddelade helt kort och torrt att den skyldige var Gotthard
och icke Herman. Därefter bifogade han några ord till El-
frida enskilt, vilka innehöllo en artig, men bestämd anmodan
att, så vida släktvänskap och grannsämja vore henne av
värde, aldrig i något av deras barns närvaro syfta på denna
händelse, vilken borde förbliva en hemlighet, som den hittills
varit.

Elfrida bet sig i läppen, men teg. Hon hade alltid haft
respekt för Bundler och fogade sig vanligtvis i hans anord-
ningar för att undvika hans ofta rätt bitande sarkasmer.
Hennes svar blev nu en böjning på huvudet och en liten för-
smädlig knipning på munnen.

— Gott, sade doktorn, som förstod det språket, gott! Svä-
gerskan skulle dessutom hava föga heder av att sätta den
historien i omlopp, ty naturligtvis skulle det löjliga uppträde,
som ägde rum här i går, komma att figurera med i pjäsen.
Annars bleve däri ej nog effekt.

Bundler tog sin hatt, och darrande av harm ryckte Elfrida
stolen fram och åter. — Den människan tar livet av mig!
sade hon åt sin man, sedan doktorn tillslutit dörren. Vilken
grobian han är ...

Efter denna händelse inträdde mellan de bägge familjerna
ett slags neutralt tillstånd, vilket fortfor under den återstå-
ende korta tiden av ungherrarnas hemmavaro.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 02:50:54 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/fostbro/0060.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free