Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
kande aftonmåltid. En kopp te är just ingenting efter några
dagars skakning på bondkärra.
Huru mycket lagmanskans solskenslika artighet förundrade
mig kan du lätt inse. Men farbror log och menade att jag
troligen icke undergått en så stor hungersnöd under min
resa, att jag icke kunde vänta en kvart längre; och utan
vidare tidspillan tog han mig under armen och förde mig
till ett inre rum, vilket jag ännu icke sett, och där, enligt
hans förmenande, tavlan var upphängd.
Men nu ville jag att du hade sett de ljungeldsblickar, som
ur gubbens grå ögon sköto ned på hans hustru, vilken kom
långsamt efter med Hortense, då vid öppnandet av dörren,
i stället för min tavla, han skådade sin egen bild i en stor
spegel.
— Louise, ropade han i en ton av koncentrerad harm,
Louise, vem har föranstaltat detta?
— Jag, min vän, svarade lagmanskan, jag ville hava sagt
dig att det tycktes mig den käraste överraskning, vi kunde
bereda herr Bundler, om vi uppsatte den i hans egna rum.
Lagmannen gav åter sin fru ett par ögon, ja, ett par ögon,
vartill jag aldrig sett maken. Därefter sade han endast;
-— Den uppmärksamheten är jag säker du efterskänker, Gott-
hard ... Gå, Hortense, och tillsäg om att man med försik-
tighet bär hit målningen! Det regnar icke mera, och jag
sätter mig icke till bords med nöje, förrän jag åter ser den
på sitt ställe ... ty ordning i allt.
Hortense flög ut, och tio minuter senare såg jag tavlan
till min innerliga tillfredsställelse hava intagit spegelns plats.
Fru lagmanskan tycks ha svurit ovilja mot hela min släkt.
Likväl har jag ännu icke hunnit utforska varifrån den egent-
ligen härleder sig.
Sedan allt var bestyrt, vandrade vi till matsalen, där fyra
herrar, lagmanskans så kallade skrivare, voro samlade. I
följd av deras olika ställning och intagna platser av rummet
kunde jag ungefärligen sluta till de olika grader av värdighet
de innehade. Tvenne av dessa herrar — de voro mycket unga
— stodo vid ett av fönstren, vårdslöst stödjande sig emot
karmen. Den ene av dem strök med handen ett par dammkorn
6 Fosterbröderna.
81
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
