Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
från uppslaget på sin frack, den andre gnolade sakta melodien
till en studentsång, i det han ackompanjerade sig med knäpp-
ningar på fönsterrutan. Men vid första skymten av lagman-
skans mössband reste sig båda till sin fulla längd och gjorde
en artig bugning. Dessa voro tvenne juris studiosi, vilka under
mellanterminen reste på ting med lagmannen. De presentera-
des såsom sekreterare Wall och Thorsman. Nu vändes min
blick längre ned till vänster bakom brännvinsbordet. Där stod
en av dessa tusen, vilka alltid behöva snoka upp en skrivares
plats, nämligen en fattig underofficer, och allra sist» nere vid
kakelugnsvrån, en lång, mycket mager man i en luggsliten
frack, vars knappar utvisade, att dess ägare fordom varit
lantmätare, men — himlen vete av vilken orsak — nu blivit
förvist till nedersta platsen av den rike mannens bord.
Sedan alla, som ville hava den, tagit aptitsupen, sade lag-
mannen : — Kom fram, kom fram, Lidner! Kan han då aldrig
komma ihåg att göra det av sig själv? Den magra gestalten
närmade sig bugande och blickade därvid försiktigt omkring
åt sidorna, liksom rädd att råka i någon beröring med frun-
timrens svajande klänningar. Hans ena hand vilade nästan
oavlåtligt på bröstet, antingen han där kände någon smärta
eller han hyste någon fruktan, att den mellersta knappen,
vilken tydligen lossnat, alldeles skulle brista. Vid bordet hade
Lidner den nedersta platsen intill dörren och öppnade icke sin
mun till annat än att svälja, förrän lagmanskan liksom i för-
bigående yttrade: — Jag har icke sett till någon fisk nu på
flera dagar! Vid dessa för mig likgiltiga ord tycktes en elek-
trisk stöt fara genom Lidners både kropp och själ. Liksom
inspirerad, utropade han: — Helt säkert blir morgondagens
väder gynnsamt... jag kunde möjligen i afton utlägga nä...
Men här avbröt lagmannen med ett kort: -—- Vi ha nu annat
att bestyra, än att ligga och fiska.
Tåligt och ödmjukt böjde sig den stackars mannens huvud
så djupt, att dess få återstående glesa hårstrån nästan vid-
rörde tallriken. En lätt suck av Hortense drog min uppmärk-
samhet från Lidner till henne.
— Den stackars beskedlige mannen, viskade hon, har blott
en känsla som kan sätta liv i honom: hans passion för fiske ..
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
