Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
tryggt lägga det, övertygad om att du, bättre än jag själv,
skall taga reda på honom och med Guds hjälp giva honom
andra grundsatser än de, som hittills behärskat hans flyktiga
sinne. Mycket har jag sörjt och grubblat över den gossens
framtid, och min sista kraft skall jag spara till ett enskilt sam-
tal med honom.
Doktorn böjde djupt sitt huvud... han var för upprörd
att tala.
Nu inträdde åter ett avbrott, vilket Bundler, så ont det än
gjorde honom om den väntande Herman, icke vågade störa,
emedan han väl visste, att den sjuke behövde återhämta de
krafter, denna ansträngning kostat. Sedan Dahl en stund
legat med tillslutna ögon, öppnade han dem åter, och ett frid-
fullt uttryck, ett sådant, som tillkännager att de jordiska ange-
lägenheterna äro avgjorda, syntes i dem, då de med kär-
leksfull tacksamhet häftades på Bundler. — Redlige svåger,
oföränderlige vän i nöd och lust, sade han långsamt, men klart,
dig och din ädla hustru har jag att tacka för den högsta säll-
het jag njutit, då jag till mitt hjärta kunnat trycka en son,
vilken genom hela sitt uppförande rättfärdigat de förhopp-
ningar, vi vågade fästa vid hans tidigare barndom, Herman,
min älskade bortgångna Bertas avbild. Denna lycka har ersatt
mången glädjetom stund, och får jag endast före min död
välsigna honom, skulle jag icke hava mera att önska.
— Du vet att vi vänta honom! sade Bundler forskande.
Tror du dig äga styrka att se honom, i händelse han snart
skulle vara här?
— Ja, ja... Bundler, min bror, är det så, låt mig då icke
förgäves längta!
Nu undansköts omhänget... Dahl rörde otåligt den vänstra
handen, och i nästa ögonblick låg sonen djupt nedböjd över
det älskade anletet. Den starke, järnfaste unge mannen grät
som ett barn ...
Flera timmar voro förflutna. Övertalad av Bundler, hade
Herman, när fadern emot morgonen åter inslumrat, sökt en
stunds vila eller, kanske rättare, en stund till samlande av
sina tankar. Då fosterfadern med egen hand slutit dörren
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
