- Project Runeberg -  Fosterbröderna /
104

(1942) [MARC] Author: Emilie Flygare-Carlén
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

efter honom, hade han meningsfullt sagt: — Jag skall själv
hämta dig, då tid blir.

Herman kastade sig på soffan, men den förflutna nattens
högtidliga möte och förespeglingen av det, som stundade, upp-
fyllde så helt och hållet hans huvud, att han fåfängt blundade
i hopp om sömn. Som tiden blev outhärdligt lång i denna oro-
liga, retliga sinnesförfattning, företog han sig att tidigare än
som behövdes öppna sina koffertar och utbyta sin neddam-
made resdräkt emot en annan. Sedan gick han fram och till-
baka ... de snart mötande bilderna dansade växelvis av och
an för hans ögon, och hans tålamod var nästan totalt uttömt,
då äntligen de kraftfulla stegen, hans fosterfaders välbekanta
gång, närmade sig.

— Å, kom in, farbror! sade Herman otåligt. Det var väl
icke att tänka sig att jag skulle kunna sova.

— Huru, herr kollega, är du redan i parad ? svarade Bund-
ler, hotande med fingret. Jag trodde du hade använt tiden
bättre. Men vill du först se Hulda ensam, eller vill du se henne
inne hos din styvmor? Karolina är hemma: jag ville att hon
skulle sova ut... därför får hon icke veta av din ankomst,
förrän jag kommer hem. Sedan kan du komma efter.

— Dyraste farbror, låt mig se henne först och ensam!

— Nåväl, jag trodde just det. Hon ställer nu i ordning
kaffet i förmaket... skynda dig dit, så skall jag hålla svä-
gerskan sällskap! Ludvig har ännu icke lämnat sängen.

Nittonde kapitlet

Med bevingade steg hastade Herman till det anvista
rummet. Högt slog hans hjärta, varm var glöden på
hans kinder. Vid fönstret stod Hulda lutad över
det lilla orangeri, Herman fordom uppdragit till nöje för sin
far, som älskade blommor. Genom lövens skugga såg Her-
man de små vita händerna sysselsatta med att binda upp en

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 02:50:54 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/fostbro/0106.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free