- Project Runeberg -  Fosterbröderna /
129

(1942) [MARC] Author: Emilie Flygare-Carlén
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Mitt liv var på sénare åren glädjelöst, men er kärlek, mina
älskade, jämnade törnestigen. Jag var för svag, hade många
fördomar ... förmådde icke bära olyckan ... Tacka Gud, att
jag får gå till vila... O, gråt icke, jag välsignar er... väl-
signa även ni er stackars mors minne! Jag ville er väl, men
misstog mig om medlen. Bedjen, bedjen att jag blir milt dömd
av Honom, som bär all vår skuld!

Hon tystnade, och då nu även den gamla systern smög sig
fram på tå, räckte friherrinnan henne sin hand. Knappt be-
gripligt viskade hon: — Hav tack för din kärlek och trohet...
Karl — dina systrar ...

Sedan förblev hon alldeles stilla. Klockan 7 på morgonen
inslumrade friherrinnan Silverspåre till den långa vilan.

Och se, nu visade sig lagmannen och hans fru från deras
bästa sida. De erbjödo hela den stackars familjen en till-
flyktsort på Forshälla, till dess deras angelägenheter hunne
ordnas, vilket anbud baronen och gamla fröken antogo för
de unga flickorna. Själva återflyttade de efter begravningen
på någon tid till Wallby, ty målet med Fuselberg hade blivit
inskränkt till ordentlig uppsägning.

Under denna tid utlystes en frivillig auktion på det om-
tvistade Wallby, och försäljningen av gården, jämte inven-
tarier och lösörebo, betäckte nätt och jämnt skulderna, bland
vilka den, som tyngst legat på Karls hjärta, Dahlska inteck-
ningen, av den nye ägaren först skulle inlösas.

Sedan alla dessa bittra ekonomiska angelägenheter med
vanlig kraft voro utförda av Karl, troget understödd därvid
av Gotthard, skred man till den senare, ännu svårare delen:
familjens upplösning. Fröken Charlotte Antoinette ledsagade
Ebba till en avlägsen släkting, som erbjudit sitt hus. Gamla
fröken flyttade själv till en annan släkting, en gammal ung-
karl, som kallat henne till föreståndarinna för sitt hushåll.
Lagmanskan erbjöd, med sin mans bifall och av gott hjärta,
åt Selma ett stadigvarande hem i deras hus, delande Horten-
ses rum, hennes tidsfördriv, arbeten och nöjen; och baronen
slutligen inackorderade sig i den förut omnämnde major W :s
hus. En känsla av grannlagenhet förmådde honom att avslå
anbudet av ett längre vistande på Forshälla.

9 Fosterbröderna.

129

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 02:50:54 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/fostbro/0131.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free