Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
derme Herman, Dahls son, din fosterbroder, måtte varit den
barndomsvän, din mor nämnde, utan att uppgiva hans namn.
Lugnare, men allvarligare, sutto de, då dagens första strå-
lar kastade sitt skimmer genom fönstren. Avskedets smärt-
samma stund nalkades. Stormen hade’lagt sig.
Bittert var avskedet mellan Karl och Selma. De förblevo
en hel timma ensamma, men när de återvände, kunde bägge
behärska sig. Med osökta, hjärtliga ord, tackade Karl lag-
mannen och hans fru för deras ädelmod att giva Selma en lugn
fristad i deras hus. Lagmanskan, vilken ännu, trots besynner-
ligheten i baronens väsende, hade sina små förhoppningar,
bad honom enträget att snart komma tillbaka, och lagmannen
sade fryntligt: — Löjtnanten är riktigt välkommen och kan,
när det behagas, anse Forshälla som ett hem!
Rörd kastade baronen sig i vagnen. Gotthard steg upp bred-
vid : han skulle följa sin vän ett stycke på vägen.
Tjugu femte kapitlet
Medan alla dessa händelser hopade sig, hade även i
M. dessa tvenne månader skridit fram, vid vilkas
slut Hermans återresa var bestämd.
Första dagen av den sista veckan ingick.
Herman hade på morgonen haft ett besök av sin fosterfar
vilken förebrådde honom hans söl att njuta av sin lycka den
korta tid, som återstod honom. Hermans kinder glödde...
han tryckte hårt sin fosterfaders hand och sade: — I dag
skall det avgöras!
Doktorn gick hem.
Klockan sex på aftonen kom Herman. Han trädde in i
kabinettet, där Hulda satt.
Hon ville stiga upp, men den starka rörelsen höll henne
kvar. Herman nalkades och tog hennes hand. — Hulda! var
allt vad han sade.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
