Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
valet av böcker och samtal ordnat för henne en ny värld i
hennes eget väsen, en hittills slumrande värld!
Bland de kringboende grannarna funnos personer av bild-
ning och smak, och en fin instinkt drog Hedda till dem.
Farbrodern sparade ingenting, som kunde göras för hans
kära brorsdotters nytta och nöje. Hon fick så många böcker
och musikaliska verk, hon åstundade, och till lycka för full-
bordandet av Heddas moraliska uppfostran leddes hon i valet
av de förra genom de en gång av Herman iskärpta grund-
satserna.
Efter ett par år, lyckligt och lugnt förflutna, fick den gamle
herrn hastigt det infallet att göra en resa. Han hade själv
aldrig sett huvudstaden och beslöt således, att unna denna
njutning åt sig och sin älskling. Som beslut och handling hos
honom vanligen följde tätt på varandra, sutto de snart i vag-
nen; och snart låg Stockholm med sina härliga omgivningar,
klädda i sommarens sköna praktdräkt, för deras förtjusta
blickar.
Dagen före återresan till hemmet blevo de vid det sista
besöket på Djurgårdsteatern bemärkta av Herman, vilken,
såsom läsaren erinrar sig, fått plats på bänken bakom dem.
Emellertid hade detta återseende häftigt upprivit de nästan
halvläkta såren. Smärtans styng kändes till och med vassare,
ty den ursprungliga orsaken därtill hade antagit en ny och
mörk form, vars skugga växte vid varje tanke tillbaka i det
förflutna.
Sedan Hedda hemkommit till Skogeborg, sökte hon ofta
ensligheten vid den vilt forsande strömmen. Där satt hon
stilla, tyst och blickade på vågornas dans, huru de närmades,
förenades och sjönko djupt ned i sin skummande grav.
Det var då Hedda för första gången gjorde sig den aldrig
förut övertänkta frågan: —■ Var det kärlek ... älskade han
mig verkligen?
Tre års erfarenhet i förening med en djupare blick i sitt
eget väsen hade fört henne till jämförelsen emellan sina egna
känslor och hans. Att hon älskat djupt och att denna kärlek
under de flydda åren med varje dag slagit allt fastare rot i
hennes hjärta, visste hon med säkerhet. Men att detta icke
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
