- Project Runeberg -  Framåt (Göteborg) / 1. årgång. 1886 /
1:14

(1886-1889)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

14

Konst.

Afgudar — det låter så fult
mamma — Inte hade grekerna afgudar
inte, det var ju något helt annat — In-
te tror jag heller på deras gudar — men
— ja, ser mamma, jag kan inte beskrifva
det, men alla menniskor och allting der,
det var så skönt och herrligt, och jag
skulle velat lefva med på den tiden, jag
skulle! —

Det hade blifvit nästan mörkt. Ett

svagt ljus föll ännu in genom fönstren, |

men det räckte knappt till att låta kon-
turerna af mor och dotter framträda tyd-
ligt. Den unga smög sig slutligen skyggt
fram och lutade sitt hufvud mot moderns
axel.

Trotset var förbi. Också den besyn-
nerliga, brännande, oklara längtan efter
skönhet, efter fadern, efter ett visst glän-
sande, rikt, lifsfagert, njutningsfullt något
— bleknade bort.

En bälvande känsla al innerlig art
steg upp hes henne, en längtan efter mo-

derns verld, en känsla af ångest att lik- |

som skiljas från henne, en längtan efter
att vara god, en dunkel ångest att med
modern stode en makt, som kunde krossa
henne, falla öfver henne, om hon icke läs-
te i bibeln om söndagarna och höll sig till
Gud i första rummet. Och med allt blan-
dades en rörelse af otålighet och obehag
öfver det tilltagande mörkret.

En lång stund var det tyst.

– Jag tror min flicka går mer och
mer bort från mig, hviskades i vek, dar-
rande ton. ;

Krampaktigt, lidelsefullt slogos två

armar om moderns hals och det bröt fram
lågt, vidt, hjelplöst:
Nej — nej, säg inte så, hvad me-
nas mamma? O, jag vill inte, hvad skall
jag göra? När det är mörkt så här, då
känner jag allt som mamma, men om da-
garne, då tycker jag, att allt ä’ som pap-
pa är — Hvarför är det så olika — o
kan inte mamma hjelpa mig? — jag är
så olycklig. —

Modern lösgjorde sakta hennes ar

mar, vände sig bort under en kväfd snyft-
ning och knäföll till tyst bön.

En känsla af förfäran grep flickan. |

Det var, som bure tystnaden och mörkret

med sig allt, hvad hon brutit — det ville |

kväfva henne.

| Steg hördes i tamburen, dörren lä-
| stes upp, en flod af ljus strömmade fram,
en frisk kylig vinterfläkt pustade in i
rummet, någon stod i dörren och en stark,
vacker stämma sade:

— År någon här? — Hvad, sitta ni
| i mörkret!
| Hon låg i hans famn med ett enda
| jublande skri, gömde ansigtet innanför
» hans rock, såg upp och skrattade med
| våta kinder.

— O pappa — pappa, min pappa!



Konst.

| Göteborgs Museum bjuder för närvarande ett
godt tillfälle att studera flera af vår yngre konsts
| betydelsefulla riktningar. Särskildt intressant är
| jemförelsen mellan två så framstående akvarellister,
som Larsson och Zorn — isynnerhet i deras sätt
att behandla ljuset. Zorn låter det falla fullt
och klart öfver figurerna, skuggorna användas
sparsamt, men bestämdt, för att ge relief. Hela
den lätt skizzerade bakgrunden skimrar af ljus.
| Larsson låter helst ljus och skugga sammanfyta
— i dim- eller vinterluftstudier — eller spela i
hvarandra, eller rent af leka med hvarandra, Hans
’ humor förnekar sig icke heller här. -

Hans stora duk >lilla Suzanne,» visar åter in-
"gen ängslan för att handskas med klart ljus.
| Sprittande lif hos »modellen>, präktig originalitet
| hos konstnären, friskt slöseri med färger utmärka
för öfrigt denna duk.

Vidare har Krouthén flera vackra prof på ljus-
eftektsiakttagelser och luftstudier. Hans >»Vatten
vegetation> framställer kontrasten mellan det
brutna och återstrålade ljuset, skuggan och sol-
skenspglimtarne i ett snår nere vid stranden och
det fulla solskenet på ängen i bakgrunden; det
är ett af dessa vågade, lyckade försök, man kan
tillåta sig, när man är herre öfver sina valörer
och silker på sina naturstudier. Gegerfelt har
ett vinterlandskap, kallt och blått, som stämnin-
gen kräfver, fint i luftbehandling och förtjusande
i färg, som det anstår konstnärn. Paulis halt-
skymning inne i ett sjukrom är känsligt och fint
återgifven, hela taflan vackert uppfattad. Rosenbergs
» Vårvinter» vittnar för alla, som känna till Stock-
holmstrakten, om goda naturstudier. — Om så-
| dana tala ock Arsenii stora hästtafla, en bland

Lindholms alltid välkomna skogsinteriörer och
mycket annat godt.

Den moderna porträttskulpturen tycks få en
god och talangfull idkare i fröken Ingegerd Ström-

berg. Hennes utstälda porträttbyst lofvar godt
och skulle säkert väcka mycken uppmärksamhet,
| om den med samma karakteristik och flärdfrihet

| afbildat någon här känd person.
I (GIN

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Aug 5 15:20:20 2024 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/framatgbg/1886/0018.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free