- Project Runeberg -  Framåt (Göteborg) / 1. årgång. 1886 /
3:12

(1886-1889)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

12 Christina Brahe.

kände jag makten af en underlig magne-
tisk ström, som droge mig till henne;
och jag sitter försjunken i vällusten af
denna förnimmelse och njuter den med
slutna ögon, med en sextonårig ungmös
nyvaknade ’ åtrå — omedveten och bäf
vande. Den är som en doit i vinden,
man vet icke hvad den är; den är som
en melodi i luften, man vet icke hvari-
från den kommer: Man frågar icke där-
efter; man sluter ögonen och njuter.

Det är all barnsagornas romantik, som
lefver upp. Det är alt känslopjunk, jag
hånat och grinat till döds, som nu reser
sig. Och jag kan icke håna; jag ger mig

hän. Jag sitter med slutna ögon och
drömmer.
Vackra drömmar — sväfvande öfver

en botten af tillbakaträvgdt tvifvel, fylla
de ett par sekunder med en stämning af
lycka.

Lilla bleka, förfrusna barn, jag älskar
dig. Alskar dig några korta minuter, så
länge stämningen varar, fint och vackert
som ett barn, utan tauke på att äga dig,
utan att känna dig.

Jag vill icke äga dig, vill icke lära
dig att känna. Ty i eamma ögonblick
skulle alt det lockande hos dig försvinna.
Du skulle vara, du som de andre, hvardag-
lig och fadd. Jag vet det. Jag gör mig
inga illusioner. :

Det är också icke dig, jag älskar; det
är min egen fantasis skapelse, som anta-
git din gestalt och dina drag. Det är
barnets naiva tro på sagans förtrollade
prinsessa, det är all min ungdoms Jäng-
tan, som koncentrerat sig i din bild.
Du är diktens overkliga kvinnoideal; jag
vill: icke röra dig med mina händer, att
du icke må försvinna i luften.

Jag vill blott sitta stilla och betrakta,
medan fantasien diktar sina spelande dag-
rar omkring dig: om alla outvecklade
möjligheter, som bara vänta på sol för
att slå ut i blom; om gryende skönhet,
om mod och lefnadslust, öm tankar som
blinka och känslor som flämta på djupet
— varma känslor, friska, spänstiga, blod-
fulla: === —

Jag lägger hauden på ditt bröst och
känner hur hjärtat slår, jag stryker min
kind mot den svarta, krusiga rökhvirfveln
på din panna, jag lutar mig ner och mö-

I ter den förskrämda blicken under dina
| högt bågade bryn —— =

Jag vaknade upp och märkte, att man
betraktade mig.

Min uppsyn måtte ha varit mer än
löfligt naiv, ty gentlemannen med cigar-
rerna såg ut som anade han en medtäf-
lare; och midt emot stod en gammal skep-
tisk herre ’och log.

Mitt eget ironiska smill

— ÖS —

Christina Brahe.

Ett utkast
af
Ellen Fries.

(Forts. från föreg. nr.)

W2rölloppet stod på Stockholms slott,
brodern Per tyckes hafva bekostat
det, åtminstone utbetalade han för det-
samma 1500 daler. »Han och hans barn
få igen hvad de hjälpa af den gode Gu-
den», skrifver Christina kort efteråt.
Christinas äktenskap med Ake ’Pott blef
hvarken lyckligt eller långvarigt. Den
gamle krigaren var sjuklig, hade tre gån-
ger slag och måste under hela månader
intaga sängen. Afven Christina var klen
till hälsan, var dessutom orolig öfver att
vara skild från sin gamla mjeltsjuka mor
och längtade efter lilla Elsa Beata. Chri-
stina vistades under denna tid hufvud-
sakligen i Finland; där hon likväl hade
den stora hugnaden att understundom få
besöka sin bror Per i Abo och glädja sig
åt »hans trogna och dygdiga umgänge.»
År 1640 samlades Ake Tott till sina fä-
der, och Christina skrifver sig under nå-
gon tid, enligt tidens bruk, »en högt be-
dröfvad enka.> Fältmärskalkens »saliga
lik» begrofs först i Riddarholmskyrkan i
Stockholm och sedan, »med ännu större
ära och anseende», i Abo domkyrka.
Christina Brahe, så heter hon alt fort-
farande, ty sextonhundratalets kvinnor
bevarade troget till sin död det fäderne-
ärfda namnet, vistades som enka dels på
Hessle i Upland, dels hos modern på Ryd-
boholm. 1 sitt äktenskap med Ake Tott

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Nov 24 21:54:03 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/framatgbg/1886/0060.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free