Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
14
Olika dagrar.
begynte ringa i Riga, och huru en hop
grodor hade kommit in i staden och
dränkt sig. Emellertid kom slutligen den
af henne efterlängtade freden och den |
var därtill ärorik, hvilket Christina upp- |
skattade till fullo.
Men Christina skulle ej tillbringa hela
sitt lif inom gamla Sveriges gränser.
Christinas äldre syster, Margareta hade
fört ett omväxlande lif och hade nu slut-
ligen hamnat såsom landtgrefvinna af
Hessen Homburg. Hon var sjuklig och
längtade efter sin enda ännu lefvande
syster. Christina for ut till Tyskland,
mottogs af syster och svåger med stora ;|
ärebetygelser, gjorde i deras hus bekant- |
skap med Brandenburgs store kurfurste |
och fann sig med ett ord ganska väl 1 det
främmande landet. Hon reste på en tid för
sin -hälsas vårdande ifrån systern till Ems.
Där mottog hon den oaktadt systerns
sjuklighet oväntade underrättelsen om att
denna hastigt aflidit.
som hennes ädla umgänge förlorat, och
i synnerhet mig, bögt bedröfvade själ,
som i alla mina dagar sedan jag fick nå-
got förstånd har måst äta mitt sorgebröd;
nu är jag arma människa kommen ut i
främmande land och skulle söka ett godt
ceh roligt umgänge ned vår saliga högt-
ärade syster. »Hon tycker sig genast böra
resa hem, men stannar dock kvar några
månader till öfver begrafningen, under
hvilken tid hon vistas i Frankfurt, där
hon har den hedern att offentligen kon-
doleras af hela rådet.
Hösten 1669 återvände Christina till
Sverige. De återstående femton åren al
sitt lif tillbringade hop hufvudsakligen
i Stockholm, där hon hade gård och träd-
gård vid Munklägret. »Af kärlighet för
sina saliga förfäders skull, son där hade
bott», återköpte hon Lindholmens gård i
Upland, där hon har låtit upprätta en
målning öfver Wasaätten. Om somrarne
vistades Christina mest hos brodern på
Wisingsborg och bekostade koppartaket
på Wisingsö kyrka. Hennes förmögen-
hetsvilkor synas sålunda ej hafva varit
ringa, och hon tyckes hafva väl förstått
att vårda och öka hvad hon i arf erhål-
lit. De sista bref af henne, som vi på-
träffat, äro af 1679. Hon är då orolig
för sin brors framtid, reduktionen synes
redan hafva hägrat. Såsom bekant dog
grefve Per, högadelns främste represen-
| tant, just då reduktionen började sitt ut-
jämkningsarbete. Christina lefde ännu
några år och fick utan tvifvel erfara dess
obehag. Djupt måtte hon ock känt för-
lusten af sin kära broder Per. Alla hen-
nes bref visa oss dock, att hon i sorger
| och ensamhet ej stod utan tröst, och den
| trösten öfvergaf henne nog ej i hennes
| ålders dag. Afven detta trosstarka sinne-
| lag är för tidehvarfvet kännetecknande.
Christina dog den 24 mars 1684. En-
ligt tidens bruk skänkte hon till Östra
Ryds kyrka, där hov ligger begrafven; en
silfverskål och en silfverbeslagen bibel.
| Olika dagrar.
Skiss
| af Rien.
»Gud tröste oss, |
| 5 nu var solen framom husknuten.
| Den stack in genom fönstret och
| kastade en lång, sned ljusstrimma öfver
| mattan ända bort till vrån, der den
» sträckte sig tvärs öfver den antika, hög-
| fotade chiffoniern och kom dess mes-
| singsornamenter att lysa så blanka och
sirliga. c
| > Fröken Gertrud flyttade litet på sitt
| ritbräde, ty äfven det hade fått sin del
"af ljusfloden och det generade henne i
arbetet. Hon ritade, petade och mätte
| Hitigt på sina kartor, men under det
| strimman växte, och det blef ljusare i
| rummet, lyfte hon då och då på hufvu-
I det och såg sig omkring. Dörrarne stodo
| öppna till de andra två rummen, och
| derifrån hon satt kunde hon också se in
| i dem.
| Det var ett litet nätt hem, fylldt med
| dyrbara, gammalmodiga möbler, konstsa-
ker och prydnader, urval från en storar-
tad och luxuös bostad, som hon, hennes
mor och bror måst lemna vid faderns
död.
Längst bort i sista rummet satt mo-
dern i sin länstol och stickade. Hennes
| hvita mössa klädde henne, Hon såg så
| fryntlig ut. Gertrud hade inte på länge
| sett ett så gladt och lyckligt uttryck i
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
