Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Framåt. 15
hennes ”ansigte. Var det kanske solske-
net, som gjorde det, liksom det gaf en
sådan behaglig prägel af hemtrefnad och
frid åt rummen? Alla de gamla möblerna
tycktes "säga: »Här, hos oss är det
varmt och lugut. Inga strider och
sorger! - Här lefver man lycklig och
nöjd, fästade vid hvarann med gam-
mal, trofast kärlek, som växer dag från
dag, ju längre man lefver tillsammans
och samlar ömhetsbevis på ömhetsbe-
vis».
Gertrud suckade och tog med fart itu
med sitt arbete.
De ljögo, de gamla möblerna, men
det var då också bara, medan solen låg
på. Sedan sågo de stela och groteska och
tråkiga ut igen, som deras natur var.
Ah, det var iute något gladt hem!
Hvad hade det att bjuda henne?
När hon konv hem från sitt arbete på
byrån och inte som nu var tvungen att
fortsätta med hemarbete, var det då nå-
gon, som tog gladt emot henne, som pra-
tade med henne, som intresserade sig för
hvad hon gjorde, som hon kunde med-
dela sig med sympatiskt och förtroende-
fullt?
Nej, ingen.
Det var längesedan hennes mor in-
tresserade sig för någonting på allvar.
Sedan hon blifvit sjuklig och hennes
hörsel förminskad, var hon inte densam-
ma som förut. Hon tyckte visserligen
om att ha dotterw omkring sig, ja, så
mycket, att Gertrud måste försaka många
förströelser för att sitta hemma hos henne.
Men några tankeutbyten eller bevis på
moderlig ömhet kommo sällan i fråga.
Och brodern ?
Ja, det var det värsta. Förr hade de
varit så goda vänner, så förtrogna, sökt
hvarann. Och nu! Hon visste inte
hvad som
mer. Han drog sig undan henne. Var
det hennes fel, eller hade han tröttnat på |
henne? Hade hon blifvit tråkig och obe-
haglig? Ja, hon visste det. Man blir
kantig och tvär och obehaglig, när man
åratal igenom lefver ett lif utan verkligt
intresse, utan glädje och omvexling. Men
ändå — Att han kunde, att han ville
visa henne det! Hon blef bitter, när hon
ref upp allt det der. Hon kände sig så
kommit emellan dem, men |
hon kände, hur de skiljdes åt mer och |
öfvergifven och utstött. Tårarna kommo
henne i ögonen, men hon torkade hastigt
bort dem. Det var nu snart middag,
och hon skämdes för att någon skulle
märka hennes svaghet. Känsloyttringar
hade blifvit så ovanliga i det gamla, ty-
| sta, stilla hemmet, att en sådan skulle
, gjort intryck af något vidunderligt, något
ofattligt.
Tamburdörren öppnades och stängdes.
Det var brodern, som kom. Hon lem-
nade sitt ritbräde, och strax derpå sutto
de kring sin måltid, fåordiga och allvar-
liga som alltid. i
Det var heller inte godt att få något
samtal i gång. Sade någon af syskonen
ett ord, frågade modern alltid om. Och
. Där man sagt henne det, teg hon och
nickade eller yttrade någonting ’afklip-
pande. Hon ville veta allt hvad man
sade omkring henne, men när man be-
» svärat sig med-att skrika det åt henne,
| väckte det inga reflexioner och hennes
intresse var förbi, tills det väcktes af nå-
got nytt ljud, hvars betydelse hon måste
ha klar för sig.
Då man slutat och stigit upp, gick
|| den gamla in till sig för att sofva mid-
"dag, och syskonen sutto ensamma qvar
i salen; han i gungstolen med en cigarr,
hon vid fönstret, - iakttagande hur den
ena -lilla gulskimrande gaslågan efter
den andra genomträngde skymningen.
Det var timman för deras förtroliga sam-
| tal, den tiden de hade något att säga
hvarann, och han inte genast sprang för
| att träffa kamrater eller som det hette att
|
sköta affärer.
| I dag satt han verkligen ovanligt länge,
| men som vanligt utan att just säga många
| ord. Han: hade ätit en bastant middag
| och kände nu förmodligen behof af en
| siesta.
Slutligen steg han upp.
| — Nå, hvar har du portnyckeln —
| frågade han gäspande. — Ar den la:
i gad?
i — Nej, den är inte färdig.
| Inte färdig! — Han vände sig om
| med” en halfhög ed och förklarade; att
| här i huset var det inte annat än slarf.
| Ingenting kunde man få ordentligt ut-
| rättadt.
| — Smeden var inte inne, när Kristin
| var nere med den, sade Gertrud. — För
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
