Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
6
Ångest. — Patron Turkéns höstgille.
tillräcklig fallenhet för eller förmåga till
studier. Man har i -kvinnofrågan upp-
tändt” så stärk "eld, "att man ej bör
gifva den mer” näring. Herr biskopen
föreslög, att petitionen måtte läggas till
handlingarne."
Sedan pedagogie professor Perander
tagit petitionen i försvar och framhål-
lit "behofvet af "att bereda tillfälle för |
kvinnor, hvilka äro hänvisade att på egen
hand söka sin utkomst, att blifva försedda
med alla de hjelpmedel den vetenskapliga
bildningen kan erbjuda, och prosten Hjelt
afstyrkt petitionens remiss till utskott, |
skred ståndet till omröstning, hvarvid mot-
ståndarne till reformen segrade, och peti-
tionen föll igenom med 19 röster emot
16, som afgåfvos för densammas hänskju-
tande till utskott.
Man påstår, att ståndet sjelft förvåna-
des öfver resultatet, ty man och man |
emellan lärer ’man före diskussionen hafva
ansett troligt, att petilionen skulle finna
behörigt understöd. Jag för min del tror,
att kommer frågan upp en gång till, så
skall vårt aktade prestestånd bereda den-
samma ett bättre öde än denna gång.
N.
Ångest.
Mången gång, då vinternatten
Med sitt dunkel rummet täckt,
Upp ur blytung sömn jag spritter
Utaf onda drömmar väckt. =
Skälfvande och skygt jag stirrar
In i skuggverld, obekant.
Feberjägtad tanke hisnar
Som vid dunkelt bråddjups kant.
Hjertat, dödsbeklämt at oro,
Plågas utaf rädslans gadd.
Som ett asplöf kroppen darrar
Under skrynkladt täckes vadd.
Fasans ångestskri, det vilda,
Hämmadt dväljs i hopsnörd gom;
Konvulsiviskt knytas fingrar
Mot en rymd, som rufvar tom.
+ Jag skall en annan gång återkomma till
ett annat yttrande af biskop Johansson, äfven
det i kyvinnosaken.
Är den ångest, som mig griper,
Minne af förgångna dar,
Ärfdt från far till son från tider,
Då ej nattron fridlyst var,
Tid då lyckta lås och riglar
Slogos in af vildsint hand,
Och massakern Gettot väckte
Med sitt blodbad och sin brand?
Är det ångest att i mörkret
Skåda få med hemska drag
Hvarje tanke, som jag tänkte,
Då min själ var slapp och svag,
Att kring ensligt läger varsna
Lefvande den drömbildshär,
Som min trånad en gång skapat
Uti sjukligt, stygt begär?
Är det ångest, att i natten
Sömnens stomma, blinda makt
Hjelplöst vanvetts handklofslänkar
Kring min hjernas tankar lagt,
Att min varelse re’n tagit
Något utaf dårens skick,
Och jag ut i dunklet stirrar
Med en stel och själlös blick?
Så jag skälfver för en ängslan,
Hvilkens grund ej är mig klar.
Borrar tinningar, som värka,
Ina i svettdränkt örngottsvar.
Fasans ångestskri, det vilda,
Hämmadt dväljs i hopsnörd gom,
Konvulsiviskt knytas fingrar
Mot en rymd, som rufvar tom.
Oscar Leverlin.
Patron Turkéns höstgille.
En bit folkhumor, återgifven
af
Ave.
FEN
/ Cr der någon bland er, godt folk, som
+ vet, hur galet det spel’de af vid Per
Turks höstgille i hina åren? Jaså, om
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
