Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Framåt.
TA
Ej findes skjer mer öde
end et hverdagskav;
jeg imtet ved at ligne
ved mine drömmes hav!
Det bölger med roser röde,
det bryder i purpur og ild,
fra dybet lyder sange
om mer fryd, end der er til.
En gang som mangen anden
jeg greb min vandrestav,
jeg vilde ud og pröve,
hvad lykke Gud mig gav.
Nu har jeg kastet staven,
thi intet kom deraf —
end ejer jeg ej mere
end mine drömmes hav,
Her står jeg atter böjet
og lytter til dybets spil
og ser i de glitrende bölger
mer herlighed end der er til!
Alvilde Prydz.
Ett bref om böcker.
Januari 1886.
KEN
öga begär ett literaturbref. Men
. inte fins det någon literatur i januari,
utan det blir i så fall att gå tillbaka till den
snön, som föll i fjor, och söka upp ett eller
annat derur, — om man nämligen ej vill
vända sig till den dramatiska diktningen, som
just vu i januari visar det ena profvet på
sin tillvaro efter det andra.
Julliteraturen plägar gemenligen ej ut-
märka sig för något högre literärt värde.
Debutnoveller, historiska romaner med kri-
gande folk utanpå omslagsvignetten, barnböc-
ker och »versböcker». Och plansehverk na-
turligtvis. Bland dessa sistnämda fans kan-
ske det mest intresseväckande af hvad jul-
-
| herr Nordling har.
disken hade att bjuda på, men till literatu-
ren få ju hvarken »Ateliervandringar» eller
»Med pensel och penna» räknas,
Inte hade många svenska pennor, af de
berättande, stämt möte till julen. Blef för-
rådet slut förra våren eller samla de till den
nästa? Jag misstänker det senare, ehuru ej
så mycket nytt bebådas i år som i fjor.
Säker är man likväl icke.
Det yngsta Sverige skickade från Upsala
ett. par nya böcker. Johan Nordling och Al-
fred Lindkvist bjödo hvardera på sitt Opus
III. Den förre hade samlat stoff till en hel
roman, Vera kallad, berr Lindkvist till en
rad noveller, skäligen torra och ointressanta,
Men Vera var en fin bok, fin ej blott till
ytan — elegant utstyrd, fastän tryckt med
dessa universalbibliotekets fina stilar, som
äro beräknade för ovanligt goda ögon. En
sådan der bok, som vill ha en liten vald
publik, men som flertalet läsare gäspar åt
ljudeligt, derför att der händer ingenting.
Men det är fint uppfattade detaljer ur en
ung fickas. uppväxtår, vi finna i Vera, och
det är ovilkorligen en fin stilistisk förmåga,
Men mera intresseväc-
kande böra allt hans figurer vara. Och nog
måste de råka ut för mera karaktärsbildande
öden än att få nervfeber och dö, just då de-
| ras lefnads historia egentligen borde börja.
| ännu,
| skizzer,
Med julböckerna kommo fru Kerfstedts
nya noveller och fru Langes finska roman.
Kärlek och andra berättelser bar ett all-
varligt, nära nog torftigt yttre — innehållet
af skiftande värde, som hvar bok för öfrigt
af fru Kerfstedts hand, men många guldkorn
gömda mellan bladen.
Fru Kerfstedt är långt ifrån utvecklad
trots de femtio åren. Hon är rent af
ovanligt ojämn; och nog gjorde hon bäst i
att med större stränghet välja bland sina
innan hon samlade dem i bokform.
Mild som ’hon är emot menniskorna, borde
hon vara raka motsatsen, då det gäller henne
sjelf.
Realist i den moderna meningen af detta
ord är fru Kerfstedt knappast. Sällan träda
hennes figurer fram med sådan klarhet, att
vi se dem lifs lefvande för oss, tycka oss
känna dem, som hade vi träffat dem ute i
i lifvet,
Det är ofta overkligt och ofta ett
teoretiserande; snarare än en målning ur lif-
vet. Men det är kändt, det bästa hon skrif-
vit; det är ett ädelt hjerta, som klappar bakom
’ orden, och det ligger mycket under den enk-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
