Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
4 Kvinnans rättigheter.
förr — är tiden inne att spörja om hon
i förstånd och andra gåfvor är mannens
like. Dessförinnan saknas fast grund för
öfverläggning i detta ämne.
Väl bryter sig mången stor ande väg
genom alla hinder; men hvem räknar
deras tal som gått i grafven stumma och
okända? För öfrigt må man vara af na-
turen begåfvad huru rikt som hälst; man
kommer dock icke dit man bör komma,
utan att deltaga i det praktiska lifvet.
Hvarifrån fick väl en Napoleon sina stora
egenskaper, om icke af hoppet att varda
en Cesars like, af sina segrar, af de stor-
slagna händelser, i hvilka han deltog?
Öppna för kvinnan sådana scener, låt
henne deltaga i lika väldiga företag och
planer; skulle sedermera tjugu sekler icke
frambringa någon kvinlig Carl den store
eller Napoleon, torde man icke utan be-
fogenhet kunna påstå, att bestämd skil-
nad i själsgåfvor finnes mellan könen.
Utan århundradens erfarenhet är opartisk
pröfning häraf omöjlig. För egen del
misstänker jag vissa bland de s. k. ska-
pelsens herrar för en inre farhåga för
utgången af täflan med kvinnan. Verl-
dens” ypperste tänkare, allt ifrån Plato,
hafva också, hvar efter annan, uttalat
den åsigten, att kvinnan i fråga om för-
ståndsförmögenheter är utrustad, om icke
på alldeles samma sätt, dock i fullt ut
lika hög grad som mannen. Det tillhör
blott underlägsenheten att härom hysa
tvifvel.
sk Cd
LJ
Den grundsats, som rörelsen till kvin-
pans frigörelse söker göra gällande, bör
framför allt annat framhållas. Denna
grundsats åsyftar icke något fastställande
af kvinnans yrke, uppfostran eller syssel-
sättning. För henne fordras, hvad man-
nen åtnjuter, valfrihet i dessa stycken.
Den ene har ej rätt att från en sådan
frihet utestänga den andra. Menniskans
rätta verksamhetssfer är den, som hon,
med tillbörligt användande af sina kraf-
ter, kan på ett tillfredsställande sätt fylla.
Hennes yppersta gerning är den, hvartill
hon af Gud blifvit skickad. Utan valfri-
het i fråga om verksamhet, kunna hen-
nes krafter ej pröfvas. Det är likställig-
het i detta afseende mellan man och
kvinna, som frågan gäller. Att kvinnan
II
||
|
|
|
i ärlig täflan med mannen skall segra
eller ens med mannen befinnas jämngod,
vill jag icke bestämdt påstå. Jag säger
blott: Plats för henne! Må hon få för-
söka!
Men, heter det, kvinnan kan icke
syssla med politik och affärer, utan att
förlora det ljufva, det älskvärda, som kän-
netecknar hennes kön. Häremot erinrar
jag endast, att det mest genomträngande
och förutseende menniskoförstånd icke är
i stånd att beräkna de slutliga verknin-
garna af en på djupet gående samhälls-
förändring; hvadan också i fråga härom
spörsmålet icke behöfver sträcka sig län-
gre, än till undersökning hvar det rätta
ligger. Ar man på det klara härmed,
kan man trygt ställa sig på rättens sida
och lemna det öfriga åt Gud. Måste man
medgifva, att kvinnan af Gud fått för-
måga, att taga del i de angelägenheter,
som röra menniskorna, äfvensom alt be-
greppet om rättvisa innebär, att den, som
skall vara underkastad lagens tillämpning,
också får hasitt ord med vid lagensstiftande,
att den, som skall erlägga utskylder, också
får deltaga i beslut om denna bördas storlek
och ändamål, så kan kvinnan uppenbarli-
gen icke utan orättvisa utestängas från röst-
rätt i allmänna angelägenheter, så länge hon
efter lag kan häktas, hängas, beskattas.
Men hon mister härigenom hvad som
hos henne mest behagar mannen, säges det.
Ja, sådant kan jag verkligen ej hjelpa.
Har Gud skänkt kvinnan förmåga att
taga del i allmänna frågor, och således
gjort det till rätt att hon begagnar denna
förmåga, så står det till honom att se till,
det hans barn icke skadas genom utöfning
af denna rätt. Eller kanske menniskan
borde, för att hjelpa Gud med styrelsen
af den verld han sjelf skapat, trampa
rättvisans och frihetens lagar under föt-
terna? För min del får jag bekänna, att
jag, hvarken med lögner eller med ger-
ningar, som mitt samvete ogillar, villstå
till tjenst i verldens styrande; hvilket
icke heller rimligen lärer erfordras. När
den allvise stiftade lagar för rätt och he-
der, underlät han förvisso icke att tillse,
att det rätta tillika alltid skulle vara det
nyttigaste, det bäst passande. Bort då,
med all farhåga för det skadliga infly-
tande, som borgerliga rättigheter förmo-
das skola för kvinnans karakter medföra!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
