Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ÉEramåt.
ond
i?
Och hvad betyder väl det ofta hörda |
talet om hennes underlägsenhet i själsför-
mögenheter? Hos oss finnes ju ingen
åtskilnad i politiska rättigheter mellan
ringa och högt begåfvade män, En Par-
ker, en Webster, har ju i fråga om bor-
gerliga rättigheter intet företräde framför
den störste stackare, framför den, som
knapt begriper sitt a. b. c., alltid under
förutsättning, att stackaren är man, d. v. s.
hvit man. Så framt kvinnans själsförmö-
genheter äro tillräckliga att göra henne
till ansvarig och skattskyldig medlem af
samhället, bevisar derföre graden af dessa
förmögenheter intet i fråga om rättmätig-
heten af hennes anspråk på tillgodonju-
tande al borgerliga rättigheter.
Låtom oss för ett ögonblick antaga,
att kvinnan verkligen är mindre begåfvad
än mannen; icke är hon derföre rättslös? |
Skall kvinnan ej anses värdig medborgaren3
rätt, om hon ej kan i snille mäta sig med en
Byron, en Milton? Hvarför utestänges
då icke John Smith från rösträtt, på den
grund, att han hvarken är eller kan bli
en Daniel Webster?
Och om mannens och kvinnans intel-
ligens skulle vara af skiljaktig art? An
sedan? Kan väl en Fulton rättvisligen
vägra en Rafael rösträtt, derföre att Ra-
fael ej kan göra en ångmaskin? Bör väl
en Napoleon eller en Washington kunna
från medborgerliga rättigheter utestänga
dem, som ej hafva härförarens eller lands-
fadrens egenskaper?
Man må om kvinnans förstånd säga
hvad man behagar; — det kan dock ej
bestridas, att hon, om det är henne til-
låtet att hafva egendom och att vara sina
barns förmyndare, också måste äga så-
dana borgerliga rättigheter =— och bland
dem rösträtt — som erfordras, för att hon |
skall kunna vårda sin egendom och full-
göra sin förmyndarepligt mot barnen. |
Hårklyfverier om kvinnans rätta sfer etc.
tjena till intet. Man måste se saken från |
verklighetens ståndpunkt. Skall t.ex. en
enka, som icke har manligt stöd att lita
på, ej få använda sina krafter till gagn
för sig sjelf och de barn, Gud gifvit henne
att uppfostra och vårda, utan nödgas an-
förtro sin och deras egendom och fram-
tid åt legda hjelpare? Eller är det icke
hennes naturliga både rätt och pligt att
verka hans verk, som henne sändt haf-
ver? Svaret kan ej vara tvifvel under-
kastadt, om det sunda förståndet tages
| till råds, och teorierna lemnas i sitt värde.
Hon har fullt befogade anspråk, af sam-
hället på alla de rättigheter, af det rå-
dande modet på all den frihet, som erfor-
dras för fullgörande på bästa sätt af hen-
Tea pligter mot sig sjelf och mot sina
| barn.
Mannen är ju kvinnans trygga stöd,
heter det. Ja, så har det varit hittils,
och följderna visa sig öfverallt i orättvisa,
partiska lagar. För icke längesedan hände
det sig i Massachussets, att en man trädde
i äktenskap med en kvinna, som i boet
införde en förmögenhet af 50,000 dollars.
Inom ett år efter bröllopet dog mannen,
sedan han genom testamente till hustrun
| donerat de af heune i boet införda pen-
| ningarna, att af henne innehafvas så
länge hon icke gifte om sig! Hon fick
således sina egna penningar, med vilkor
| att icke träda i nytt gifte! Kan det vara
| rimligt, att mannen äger så oinskränkt
| förfoganderätt, vare sig öfver hustruns
| egendom, eller öfver egendom, som un-
| der äktenskapet förvärfvas? Bör icke hu-
| strun också hafva något att säga i frå-
| gor om lagar rörande äkta makars inbör-
I des rättigheter? Ofta med sitt arbete,
| ännu oftare genom hushållsaktighet, bi-
| drager bon till hvad i boet samlas. Ar
| det väl då mera än rätt, att hon också
| har något att säga i fråga om förfogan-
| det öfver dessa tillgångar? Hvarken sundt
| förstånd eller gångna tiders erfarenhet
| manar henne att göra sin rätt beroende
på beslut af det andra könet. Mellan kö-
nen, lika så väl som mellan särskilda in-
| divider, gäller den sanningen
»Menniskoslägtet alltid är svagt,
Och tillit förtjenar det föga.
Väl slår den darrande vågens balans,
Men vågen är sällan justerad.»
Sättom oss blott i kvinnans ställe.
| Hvem af oss skulle vilja riskera sin väl-
| färd, sin egendom på det andra könets
| omröstning? Hvem skulle icke finna det
| löjligt, om någon samhällsklass företoge
| sig att lagstifta om vår verksamhetssfer
| och för oss rösta i allmänna angelägen-
| heter?
| + +
Cd
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
