- Project Runeberg -  Framåt (Göteborg) / 1. årgång. 1886 /
7:7

(1886-1889)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

| framåt. T

sjukhusen -— kommer åter med läkare-
diplomet, för att tjena Amerikas kvinnor
och visa, att kvinnan, i lika hög grad
som mannen, besitter de egenskaper, som
tillhöra läkareyrket och erfordras för vin-
nande af detta kalls ära och utkomst,
mottagen då heune, I kvinnor, med öppna
armar, skynden henne till mötes, gören
Edra hem till fält för hennes verksamhet,
fordren, med orubblig fasthet, en ärlig
och opartisk pröfning, innan det må ta-
gas för gifvet, att i farans, i sjukdo-
mens stund, kvinnan såsom läkare icke
kan lika trygt anlitas om hjelp, som man-
nen. Åren I blott hvarandra trogna, lig-
ger frågans utgång snart sagdt i Edra
egna händer, trots alla teorier. Mot vankel-
- mod och farhågor för fördomar å det ändra
könets sida kan ingen lag hjelpa Eder.
ÅA Eder sida behöfves ej mera, än en be-
stämd fordran på kvinlig läkarehjelp, för
att undervisningssalarne för läkare skola
öppnas för kvinnan. Bort, säger jag, med
dessa särskilda och derför alltid sämre
skolor för kvinnor, dessa stackars fattiga
"skolor, der kvinnan afspisas med de lär-
domssmulor, som kunna meddelas af me-
delmåttiga lärarekrafter! Mödrar, döttrar,
systrar, hustrur! Sägen blott till Edra
söner, fäder, bröder, män: Ar mitt lif dig
kärt, så kom ihåg, att det i farans stund
komriner att ligga i en kvinnas hand; äl-
skar du mig, du som har ditt ord med i
samhällets angelägenheter, må du också
tillse, att hon, hvars hjelp jag behöfver,
sättes i tillfälle att förskaffa sig de kun-
skaper, som i den vigtiga stunden erfor-
dras; ty annan än kvinlig hjelp vill jag
ej mottaga! För ett sådant språk skola
Harwarduniversitetet och alla andra uni-
versitet slå upp sina portar på vid gaf-
vel; och detsamma gäller om andra lär-
da yrken.

P3 Lå
iF

Jag vill icke sluta mitt knapphändiga an-
förande, utan att med ännu några ord
belysa frågan om rösträtt för kvinnan:
Att gifva en menniska verklig uppfostran
utan mål, vore gagnlöst, likasom det ock-
så är omöjligt. Om kvinnan predikas nu
den läran, att hon bör undervisas i böc-
ker ett dussin år eller så, för att att se-
dan försvinna i det husliga lifvet eller
skolrummet. " Hvad skulle man väl vil-

ja ge för en gosse, som ej hade mera
att säga om sig, än att han vissa år
gått i skola? Hvad är ynglingen, när
han lemnar akademien? Han har i
många år läst sina lexor; ’men någon
nämnvärd uppfostran har han icke fått,
innan han frestat både uppförs- och ut-
| försbackarna här i verlden, innan han
| ute i det praktiska lifvet erfarit hvad
| det vill säga att sträfva efter oberoende,
| lycka, framgång. Och kvinnan skulle
| uppfostras för ro skull, erhålla vetenskap-
| lig bildning, för att sedan se efter vaggan,
| undervisas i statsrätt och uationalekono-
| mi, för att vara tillreds med ett sött små-
I leende, när mannen kommer hem, men
| icke få deltaga i allmänna angelägenhe-
I ter! Man fordrar, att hon skall framlef-
| va sitt lif i en verld af dockor, och kla-
| gar sedan öfver, atl hon är utan högre.
| intressen... Man utestänger henne från
| deltagande i de stora samhällsfrågorna,
| man vill ej låta henne erfara, huru håg
och kraft till allmännyttig verksamhet
| väckes och utvecklas genom utsigten att
| kunna vinna framgång och välstånd, och
| sedan spörjer man likgiltigt, om icke hon
| i många afseenden är mannen underläg-
I sen. Att personligheter finnas, för hvilka
| kärleken till sanning och framåtskridande,
| ja till blotta arbetet, är en tillräcklig spor-
| re till de största ansträngningar, är öfver-
I flödigt att säga. Men sådana personlig-
| heter äro undantag, icke regel. Lagar
| stiftas och samhällen ordnas med afseen-
| de, icke på undantagen, utan på den stora
| mängden.
Vid uppfostran kan man icke lägga
| för stor vigt på väckandet af medvetan-
I de om ansvarighet. Tanken på ansvarig-
| het skärper förståndet, klargör begreppet
om rätt och orätt, tvingar den lättsinnige
| till besinning, hejdar öfverdådet. Denna
| unga enka, t. ex., som plötsligt mistat
| sitt stöd och ensam skall sörja för sina
| barns uppfostran; huru skarpsinnig, fyn-
| dig, karaktersfast är hon icke! Och stats-
| mannen! så djerf och hänsynslös me-
| dan han tillhör oppositionen; så varsam
I när han kommer till styret och känner
| ett helt folks väl eller ve bero på honom!
Aldrig skall kvinuan kunna tränga till
djupet af mensklighetens stora frågor,
| utan att af detta medvetande om ansva-
righet både drifvas framåt och hållas till-

I

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Aug 5 15:20:20 2024 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/framatgbg/1886/0143.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free