Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Framåt.
9
denna blomrikedom, stela som soldater i
niform och beväpnade med hundratals
små sylhvassa bajonetter.
Att komma åt dessa af honung dry-
pande blommor var den största passion,
som hittills vaknat i pippis lilla fogel-
hjärta, och långa stunder kunde han sitta
på pinnen, lägga hufvudet på sned och
med de små pepparkornsögonen illmarigt
plira. ned till blommorna på bordet. Så
fort pippi slapp ut ur buren, flög han
också ned till kaktusen, och kunde han
än inte komma åt blommorna, så borra-
darne, frossande af deras friska saft.
Men kom någon då, blef pippi un-
dansjasad; med ett litet otåligt kvitter
klängde han sig fast vid akacians smi-
diga stam och ruskade den så häftigt, att
denva ånyo fälde ned sina stjälkar. Så
kom handen, som pippi kände så väl,
som alltid räckte fram små läckra svarta
korn, och jagade honom bort äfven där.
För den handen var pippi emellertid alls
nte rädd; i bland flög han dock undan
den och gäckades med att flyga från rum
till rum, upp i murgrönsrankan på väg-
gen, där han satte sig på en stjälk och
vaggade fram och tillbaka, som vore det
tingen i hans egen bur, eller ock slog
han sig ned på skrifbordet och roade sig
med att springa efter den raspande gås-
bennan, som fördes af samma välkända
hand, nappa efter den, få näbben fullt af
bläck, och ruskade på sig, så att bläcket
Stänkte ut öfver det hvita papperet.
Detta var pippis bästa tjufpojkstreck.
« Men oftast lät han helt beskedligt
länga sig; hjärtat i det lilla gula bröstet
dultade väl litet till en början, när han-
den sakta klämde om de små vingarne,
ich som ett litet hjälplöst barn håller om
let finger, som räckes det, så klämde pip-
di sina små röda klor om handens tum-
he, medan han fördes upp till ett par
varma, mjuka läppar, så röda, att pippi
irode, att det var den sköna blomman på
bordet och nappade till.
Men så blef han insatt i buren igen,
ikål; det blänkte i solen — han hoppade
ied på kanten, stänkte först litet med
däbben, liksom hissnande, därpå dök han
mums ned med hela kroppen, det lilla
jula bröstet svalkades i vattnet och stjär-
de han näbben djupt ini de gröna stäng- |
ich. så fick han friskt vatten i sin glas- |
ten stod rakt upp; ett plaskande och ett
ruskande; och en kaskad af glittrande
vattendroppar stänktes öfver blommorna,
som ångade och doftade kring buren.
Pippi var hela husets glädje; bans
täcka kvitter fylde de stora rummen med
fröjd; och blommorna sågo ut, som om
de stodo och räckte och sträckte sig för
att nå upp till hans gungande slott, och
de läto små, gula canariefrön slå rot och
hämta "näring i sin mull och växa upp
till smala, ljusgröna strån.
Och i rabatten på gräsplanen utanför
pippis fönster blommade syrén och gull-
regn i vårlig fägring, och hvita pingstlil-
jor på höga stänglar nickade med de
stjärnformiga hufvudena. Och tusenskö-
nor och pärlblommor tittade försigtigt
fram ur sina gröna bladvippor.
Långa vinranksslingor sköto fram utan-
för rutan och, de virade kring fönstret en
frisk bladkrans, genom hvilken en lätt
ljusgrön dager föll in i rummet.
Pippi hade det så vackert och vänligt
omkring sig.
Men en fiende hade han dock; det var
den brokiga kattan, som alltid låg i spi-
seln och som, när solen brände riktigt
varmt, satt på trappan och nappade efter
flugor eller slickade sina hvita tassar.
Så fort någon kom, strök hon sig sme-
kaude upp emot kläderna, sköt rygg, satte
svansen rakt i vädret och spann af bara
sällskaplighet. Men till den glade, sorg-
löse sångaren, omgilfven af sitt bugande
blomsterhof, för hvilket kaktusen skyldrade
| gevär, hade kissan ett snedt öga. Och när
I hon ute på den grusade gården inställ
samt strök sig upp emot husbondens ben,
kastade hon i smyg en lysten blick bort
emol det haspade fönstret, där pippi sträck-
| te på halsen, satte näbben upp och drilla-
de, så att trädgårdssångaren ute i syrén-
| häcken tvärt tystnade.
| Men en dag stod dörren på glänt till
| köket. — Kissan låg på sin gamla plats i
| spiseln uppåt den varma muren. Genom
| dörrspringan hördes fogelkvittret klarare
| än äljes och väckte mordiska känslor inom
hennes hvita bröst. Hon lyfte på hufvu-
det och såg sig omkring: ingen syntes
till. Hon reste sig långsamt och smutta-
de ned på golfvet, smög ljudlöst fram till
dörren, bände upp den med hufvudet och
tittade in.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
