Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Framåt.
13
I
thurner,
blikum blot beholde de afsjielede re-
ikker.
Gina Krog.
Literatur.
pils kjerlighedsscener ikke kan fordrage | då vännen, som endast kommit upp föratt
saa flagrede det-bort og lod | hålla detta "förståndiga tal, gått sin väg, blir
| radikalaren ledsen,
snäser sin hustru, som
också författar — till sitt eget stora nöje och
| oantastad af tvifvel — och går ut för att
I få luft
Han kan omvända och bättra sig,
| felet är, att han icke tänkt sig in i saken,
| innan han hängaf sig åt den. Radikalism
ligger ju i luften nu för tiden; och den är
"så allmän, att det behöfs originalitet för att
| | inde den.
Herr Gottfrid Peterson var ej okänd för |
en tidningsläsande publiken i våra båda |
rstäder, då han helt nyligen utgaf sitt de-
tverk i bokform, skizzsamlingen: Små smulor.
Den är mycket karaktäristisk, denna lilla |
ok, karaktäristisk både för sin författare och
r de sist framträdande af »det unga Sverige»
allmänhet. - Denna benämning användes
om bekant på sådant sätt, att man plär få |
ig en glad stund, då man ser den i någon
dning. Men är »det unga Sverige» en soli- |
risk krets af skrifklådige radikalister, då |
unna åtminstone dess motståndare gläd-
| samhällsförbättrare»
i
s och fröjdas åt, att denna stati staten sön- |
rar sig sjelf, allt hvad den kan. Som det
väl aldrig funnits något »unga Sverige» i |
en mening, en och annan harmsen medelål-
ring uppfattat uttrycket, så är det heller in-
en fara med splittringen.
Söndrar sig sjelf? Slå upp en af de mo-
lernaste novellsamlingarne! Förr inleddes en
lylik gerna med en berättelse om ett förfat-
refrö, som stod i strid och split med ett
listersamhälle, eller som åtminstone fick må
a för sitt snilles skull. Nu saknas icke
enna samma ungdom i samlingen, men har
an renlistiska ansatser -— och naturligtvis
ar han det — så är det han, som blir afbasad
ich det efter noter. Så började Ernst Ahl-
ev, så börjar herr Peterson. Han tecknar
ksom Puck Munthe i sin kolerabok en de
ttiges vän och sakförare — eller upphet-
are, hur man vill ta det — som sitter i
itt eleganta rum med fåtöljerna, brysselmat-
n och allt det der. Och denne hätske radi-
al blir nu hemsökt af en bekant, som är.
ett helt annat sätt förutseende, som påpe-
ar, huru revolutionerna alls inte jagat bort
rtrycket, huru de menniskor, som nu äro
der, endast vilja upp för att i sin ordning
i förtryckare, hura det icke är »den nuva-
nde öfverklassen, som skall tagas bort, utan
t hos menskligheten, som gör, att den de-
sig sjelf i öfver- och underklass.»
| ket.»
venstermannen,
Författaren ställer sig från början miss-
| trogen och hans misstregenhet vänder sig —
| detta ovanligt nog —- mot tidens rörelser.
| Det är häri de små smulornas grunddrag,
| det nya i boken, dess clou är att söka. Det
| är en ny författare, som trädt fram, en ung
| man, som haft något på hjertat och som öp-
| pet uttalar sin mening.
Det är inte en slump, som stält den di-
skuterande eller snarare den straffande »En
främst. Den är typisk
| för hela samlingen.
Jag sade, att boken också var karaktäri-
| stisk för de sist framträdande af de unge
| författarne. Detta utmärkande ligger mest i
stilen, i denna misstrogna, kalla ton, som
visserligen långt ifrån utesluter känslighet,
’ men som ej tar något på hyllan och ej blir
allt för öfverraskad, då solida förhållanden
visa sin ihålighet.
Misstrogenheten öfvergår lätt till satir.
När det blir fråga om, hur svenska folket
karaktärsbildas genom folkhögskolor eller hur
öfverklassen med en nedlåtande, älskvärd väl-
vilja tager den nybildade arbetarföreningen
under sitt beskydd, då refererar författaren
med kall och skarp satir, som till sin afsigt
liknar Strindbergs i några delar af »Nya ri-
I folkhögskolehistorien är det åter
som får en skrapa af den
vida mer klarseende högermannen. Herr Ven-
ster påstår, att våra prester äro fariséer, och
herr Höger skrattar öfverlägset och svarar
sedan öfverlägset: «Det hörs, att du har en bra
flack föreställning om kyrkan och presterna
| och om folket och allting annat i denna vis-
Och |!
serligen ganska eländiga verld.» Samma grund,
som läromästaren i den första historien stod
uppå, en skeptisk, lugn besinning, som inför
verlden döljer sitt ironiska smil i hopp om
| att småningom kunna leda massan, dit det
nyktra förståndet pekar, sedan det afklädt
sig alla illusioner.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
