Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Framåt.
11
Fru Svartfelt satt och strök med fing-
ret öfver siu vackra plyschbordduk och såg
ned med ett ironiskt småleende. Hon
svarade i dämpad, artig ton, afsedd att
lugna fröken Lomans entusiastiska öfver- |
drift:
-— Du får då väl medge, att det åt-
minstone är lite malplaceradt att komma
med det här i sta’n — jag tror ändå det
ska vara någorlunda allmänt erkändt, att
X är ett ovanligt välgörande samhälle — |
tidningarna lär väl allt ha vackra summor |
atl uppvisa — inte sant snälla Ellen?
tillade hon och såg upp under fåfänga
försök att se så alvarsam ut, som den
gamla skolkamratens ifver kräfde:
doxen låg i för öppen dag.
e—ej — det ges inte nog, Louise:
Det skulle vara mycket, mycket mer, för
man har inte rätt att ha till den grad
mycket öfver, som fallet är här — just
här.
Inte rätt?! Förlåt Ellen lilla —
men — du är verkligen lite lustig! Om
jag vill gå och gräfva ned en million på
sjöbotten, så har jag väl rätt, när pen-
garna ä mina.
— Jag menar naturligtvis: inte mora-
lisk rätt. — Hvad betyder en hundralapp
här och en hundralapp der — det är än-
då bara af sitt öfverflöd man ger. Jag
är säker på, att när man sammanräknar
alla de der småposterna, så är det inte så
mycket, som man tror. Det är få, som
tar sig så när, att det käns:
Fru Svartfelt kunde nu verkligen inte
hålla sig lugn.
Hon sade med hela öfverlägsenheten
hos den, som vet, att han har fakta på
hand: :
— Åh min lilla vän, jag försäkrar dig
det räcker till med spring på kontoren —
det der har du ingen kännedom om —
bevara mig väl, det drar till summor, så
man kan häpna vid det.
Bara Gustafs konto i fjol — jo jag
tackar! det var helt enkelt en resa till
Tyrolen, som stod der under »Bortgifvet.»
— Nog hade ni haft råd att resa dit
ändå?
— Å—åh vet du, det är inte så goda
tider heller. Och om vi också händelse-
vis ha råd till det, så skulle det kunnat
vara så, att vi inte haft det. -— Men till
listor och så’nt får det minsann inte fattas
Paro- |
|
Fru Svartfelt drog upp ögonbrynen
| och såg ut, som om hon, fastän fulla skäl
| förefunnos till att vara kränkt, dock ta-
git sitt parti atl resignera. |
Det blef ett ögonblicks tystnad, hvar-
| efter hon tillade:
— Förresten — menar du, att man
ska lefva som tiggare för att få det nöjet
att låta tiggare lefva, som man sjelf gör?
— för det blir följden.
— Det är många steg emellan att lef-
| va som tiggare och att inte försaka det
| minsta för att ge bort.
| Fröken Loman talade
| dades häftigt.
| — Det är ändå retsamt att höra, ut-
| brast fru Svartfelt med skarpa, röda fläc-
| kar på kinderna. Ja, förlåt snälla Ellen,
| men du har så lite reda på, hvad du sä-
| ger. Jag kan t. ex. tala om för dig, ef-
| ter vi kommit derhän, att på vår sista
supé nu, så drog vi in både på ostron och
sauterne — och du vet ändå att en su-
pé utan sauterne här! — nå, herre Gud
ja — både Gustaf och jag ansåg, att vi
borde göra det och i stället ge till »För-
eningen för anskaffande af leksaker åt
Zulukafferbarn,» du vet den der, som
prinsessan står i spetsen för. Och jag
skulle kunna berätta dig ändå mer —
visst inte för att skryta, men du bör veta
lite, innan du dömer, snälla Ellen. Jo,
vi har verkligen talat om att inte tillbygga
Monte Bello i år, vår lilla villa derute i
skärgården — och det behöfs ändå myc-
ket väl, vet du. Vi ha bara hufvudvil-
lan och en flygel, och ska man nångång
ha sitt umgänge derute och göra det nå-
gorlunda festligt, så försäkrar jag dig —
det ä försakelse.
Fru Svartfelt vill inte skryta, inte be-
klaga sig, men fakta talade för sig sjelf.
Det flög ett småleende öfver fröken
Lomans drag, medan hon långsamt knäp-
te igen sin kappa och vek ihop ett pap-
per, som legat öppet på divanbordet.
En varm, strålande vårsol sken in i
rummet, och i ljusfloden dallrade en skim-
rande vägg af dam. De svällande siden-
chäslongerna glödde som drufsaft, taflor
och massor af dyrbara konstsaker fram-
| trädde färgrikt i den klara belysningen,
| prismorna i den praktfulla ljuskronan
| skiftade starkt, och fat med nyutslagna
I rosor spredo en mild doft. Genom da-
kort och an-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
