Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
12 ÉEn af den
äkta sorten.
mastporticrerna såg man en fil af våckra
rum, alla belysta af samma lifliga mid-
dagssol, som dansade om på mattorna.
Luften var mättad af en ljum, söf-
vande vårlighet, hvilken fort smög sig
öfver den ovaksamme, trängde mattande
genom alla leder, lade sig öfver ögon,
tankar, känslor och sakta utjemnade allt:
behagligt och obehagligt, svagt och starkt,
så att det hela blef till någonting midt
emellan — helst till en fredlig, medgör-
lig tomhet i hjernan.
Fröken Loman rätade på sig med en
liten rysning och såg sig nästan skyggt
om. Derpå sade hon sakta:
— Du menar väl ändå inte, att sådant
der är försakelse — inte i ditt hjerta
Louise?
Fru Svartfelt ordnade vecken i sin
klädningskjol och svarade icke strax.
Så kastade hon hufvudet tillbaka be-
stämdt.
— Jo, vet du hvad Ellen, det får nu
vara förnuft med. Det, som är försakel-
se för mig, är naturligtvis inte försakelse
för min tvättmadam. Du kan väl ändå
inte mena, att när försynen gjort mig rik,
så ska samma norm gälla för mig som
för andra. —
— Du håller dig till ytterligheterna, |
jag vill bara mycket, mycket större
Ssd skulle afgå från de rika. —
— Åh vet du: skatterna ligger min-
sann öfver en, det är förfärligt rent af,
hvad säger du om en sådan liten nätt
summa som 5,000 kronor? Fem—tusen—
kronor i skatt du!
— Det beror naturligtvis på inkom-
sten.
= Nåja — låt vara.
— Nej, visst inte, låt mig säga t. ex.:
Har jag 100,000 kronor om året, så är
det alldeles för lite att ge ifrån sig 5,000
kronor i skatt och så kanske 10,000 kro-
nor i välgörenhet — det är för lite. Jag
begär inte, att den som har 200,000 t. ex.
ska lefva på 10,000 som en vanlig ber-
gad familj, jag går inte så långt, men
jag begär, att ingen ska lefva upp mer
än 50—60,000, det gör jag. Med det kan
han resa, ha bekvämt, njuta af lifvet —
verkligen njuta, inte tillfredsställa nycker
och dårskaper — resten är inte hans.
- Men, kära Ellen —
Fru Svartfelt afbröts genom inträdet
| af sin man, åtföljd af en elegant och vac-
| ker ung fru.
| Grosshandlar Svartfelt var en lång,
mörkskäggig herre med ett förbindligt sätt.
Han helsade leende på fröken Loman och
vände sig derpå till sin fru.
– Jag råkade på fru Hanley i trap-
pan, och vi undrade, hvad som stod på
| — damerna hördes så lifliga — jag tyck-
te till och med jag uppfångade så torra
ljud som siffror — aj, aj fröken Loman,
är det nu åter någon menniskovänlig frun-
timrmersförening, som —
— Vi talade om förmögenhetsvilkor,
— sade fröken Loman något kort.
— Ja, ni kan tro Ellen går åt oss
stackare — skämtade fru Svartfelt, som
nu endast var den älskvärda värdinnan.
— Fröken Loman är visst med i mån-
ga välgörande föreningar? sade fru Han-
Iley en smula matt och slog upp sina
vackra ögon.
— Fröken Loman är ett mycket ener-
giskt ungt fruntimmer, som ifrar för sam-
hällets förbättring, sade grosshandlaren
artigt med en liten skämtsam ironisk bug:
| ning.
— Ja, hon vill att vi” alla ska. vara
| lika rika, — vi talade: just om det, in:
föll fru Svartfelt samtidigt och skrattade.
| Fröken Loman var blossande röd. Nu
| sade hon lågt och framtvingadt:
| — Ja sa inte så alls, Louise. Jagsa,
att ingen borde få lefva upp mer än ett
visst maximum pengar om Året, resten
| skulle han ge bort.
— Såå, det var en sträng lag, fröken
Ellen:
Grosshandlaren satte sig leende tillrätta
| i en kåsös.
la Törs man då fråga, hur mycket
| fröken tilläte en stackars dödlig offra på
| sin anspråklösa tillvaro?
| Ellen Lomans kinder brände, då hon
| lugnt sade:
| —— Ingen borde göra af med mer än
omkring 60,000 kr. högst, om han också
| egde millioner i räntor och aldrig så stora
| affärer att omsätta — med det kunde han
| lefva ett njutningsfullt lif.
| — Och resten?
| - — Resten skulle han ge ifrån sig.
| — Nå men fröken lilla — grosshand-
larn. var mycket road — det är nu nå-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
