Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Framåt.
13
gonting alldeles subjektivt det der att nju-
ta. Fröken njuter kanske af en tur i
hyrvagn en timme om dagen eller en re-
så på andra klass till Paris emellanåt; —
men fru Den måste sitta i sin egen si-
denklädda landå för att finna det värdt
att lefva, och herr Den måste kunna an-
lägga milslånga jernvägar eller spela bort
små förmögenheter då och då — annars
skulle han tycka att tillvaron vore en
jemmerlig tillställning.
— Nej — det har han inte rätt till,
det är bara nycker, det kommer af att
ha för mycket pengar, det är inte något
en normal, frisk menniska kan finna
njutning i, det är osundt.. Jag accepterar
det "der egna åkdonet, det skänker en
viss frihet — men öfverlastning i något
afseende kan man inte njuta af — det
är bara falska begrepp.
— Men herre Gud fröken lilla, om
jag nu råkar till att ändå inte vara det
minsta nöjd med -—
— Så borde herr Svartfelt lära sig det.
— Jaså, då borde jag lära mig det!
Grosshandlarn skrattade, hans fru skrat-
tade, och fru Hanley smålog mildt åt
dessa vilda idéer. Fröken Loman kunde
man ändå få sig ett godtskratt åt ibland,
det var riktigt uppiggande.
— Vi kommer hvad det lider in på
menniskoslägtets omskapande, tror jag.
— Menniskan lär väl ändå bli sig lik,
fröken lilla —
— Nej, hvarför det, hr Svartfelt? Det
är just det hon inte borde — jag tror på
reformer och framåtskridande. —
— Fröken tycks visst tro på det tu-
| ju ändå förskräckligt — tänk när de kom-
mer ut och ska börja arbeta, hvad de ska
I bli högfärdiga — och så olyckliga sedan
— så är de inte nöjda med sitt tarfliga
kroppsarbete. — Nej de kunde ju lära sig
att läsa och skrifva, för det kan behöfvas
för alla menniskor nu för tiden — och
räkna kan pog också vara bra vid torg-
uppköp och så der — jag sa just till
min man: det är riktigt behöfligt, att det
kommer en reform, —
Grosshandlarn såg lite förlägen ut, frö-
ken Loman svarade lugnt: SAKpS
— Meningen är naturligtvis att bild-
ningen skulle utträtta detsamma hos alla
menniskor: att de lärde sig förstå, att det
ena arbetet är precist lika godt som det
andra. Man ska bli, det man passar för
— om skomakarns son passar till stats-
råd, så skulle han ha alla de yttre förut
sättningarna klara för att utan att det
vore ett fenomen — bli det – och om
statsrådets son hade fallenhet och lust för
att bli skomakare, skulle han naturligtvis
bli -det.
Skrattet brast löst. Fru Svartfelt sade:
— Åh vi ska ju inte gå till sådana
der omöjligheter och öfverdrifter. —
— "Hvarför det? Menar du yrket är
oaptitligt? Det är bara en gammal vana
— för min dei kan jag inte tycka, att
det är smakligare att obducera lik t. ex.
— Ne—ej det förstås, men kära Ellen,
alltid har väl en statsrådsson fått.så myc-
senäriga riket — Fan så långsamt — ber |
tusen gånger — går det åtminstone.
Grosshandlarns mörka ansigte var idel
leende.
— Ja, å propos reformer, inföll fru
Hanley med sin milda släpande stämma
— så borde det då verkligen företas från
grunden — jag menar med barnen, ja
jag menar med de här folkskolorna. Det
är förskräckligt vet herrskapet, jag hörde
nyss mina barns informator tala om, att
de fattiga barnen der får lära sig till och
med bättre än i vanliga skolor. Han kom
just hem och berättade, att de der ungar-
nas svenska krior hade varit mycket bättre
på alla sätt än i elementarskolan, både
till språk och innehåll, sa han. Det ä
ket bildning, att han —
— Kunde duga till embetsman, me-
nar du? Ja, ja, det kan så tyckas. —
— Usch "du rider så på ord sål —
| Jag menade — jag ville säga, att vanor
och bildning och sådant der — Inte kan
en fin karl lefva tillsammans med — med
skomakare.
— Nej sådana kan naturligtvisskomakar-
ne vara. — Jag menar inte obildade skoma-
kare, inte sådana de nu tyvärr mestadels
äro — då passade naturligtvis inte upp-
fattning och åskädningssätt ihop å ömse
håll. Men vi gick ut från skolor och
barn — låt alla barn öfver en bank få
samma undervisning till en viss punkt,
låt sen hvar och en välja sitt yrke: de
som ha lust att läsa, de fortsätta, de som
luta åt praktiska håll, de gå ut i verlden.
Det blefve ett sundt lif.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
