Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Framåt.
hvilken uppfostrats i ensamhet och bil-
dat sig ett kvinligt ideal enligt gammal-
dags romanförfattares schablon bör sam-
uppfostrans företeelse utöfva ett upp- [|
litvande inflytande, väckande honom
ur den romantiska drömmen och vi-
sande honom verklighetens unga flicka,
som icke står i en niche som en
själlös, välformad afgudabild, utan på
hvardagslifvets mark i jemnhöjd med
honom sjelf, fordrande aktning i stäl-
let för dyrkan. Har den unge mannen
försjunkit i vår tids beklagansvärda cy-
nism och misantropi, i grund och botten
härledande sig af brist på sjelfaktning, så
är enda: boten för honom samuppfostrans
moraliskt stimulerande makt, som rycker
upp en dylik själssjuk till respekt för
kvinnan, hvilken han förut dömt efter de
lägsta af hennes kön och som han nu
ser hålla jemna steg med hans kamrater
i intellektuelt afseende. Hans räddning
ligger i försöket att göra sig värdig hen-
nes förtroende.
Samuppfostrans ändamål är: att skin-
gra alla förvridna, sjukliga föreställnin-
gar mellan könen; att bannlysa kloster-
metodens bedrägliga, fantasiupphetsande
månsken; att visa hvarje menskligt för-
hållande i verklighetens klara dager och
derigenom utbilda män och kvinnor till
goda makar, fäder och mödrar.
Min fromma Anna.
pp vad vållar, mitt barn, din yrsel?»
ÅA »Ack, kalla det själafröjd!»
Hon svarar, min jungfru Anna,
Med blicken mot himlen höjd.
»Hvad har du gått i för skola?»
»Jag aldrig i skola gått,
Der råder ett verldsligt sinne,
Der utsås mer ondt än godt.
Jag hemma mig lärt att läsa,
Att skrifva och sy af mor,
Men Gud utur syndasömnen
Mig väckt och på Jesum jag tror,
Jag var blott på fjortonde året
(Nu räknar hon tjugutre),
Då Herren upplyste mitt hjerta
Och lärde mig seende se.
ENE
»
=
Se’n dess, se’n dess jag ej dansat,
Min spis är vid nådens bord,
I klara som mulna dagar
Jag fröjdas blott af Guds ord.>
»Ej leende ros dig lockat,
Ej jublande lärkas sång?
Du aldrig har läst en saga,
Ej dansat kring julgran en gång?
Du skakar ditt lockiga hufvud:
Du tror, att så Gud befalt?
Och kärlekens sol har lemnat
Ditt unga hjerta kallt.
Blott korset och törnekronan
Dig tecken äro från Gud.
Blott sabbatsklockornas ringning
Dig bära himmelska bud?
All lefnadslust, hur oskyldig,
All bildning, hur tröstefull,
Du stämplar, utan att känna,
Som sprungen ur jordens mull,
Var viss något band dock fäster
Vid verldsliga ting din håg:
Småskvallrets och annat mera,
Du tror ej, att re’n jag det såg?
Din »frälsare> gör du till fästman,
Allt heligt till hvardagsbestyr,
Du frossar i böner och sånger,
Men sans och besinning du skyr.
Sök hellre, mitt barn, att nyttja
Din ungdoms läroår —
Från lifvets bord du eljes
Till sist som en hungrande går!»
Lotten von Kremer.
Bagatell.
Utkast
af
Georg Nordensvan.
e lyckliga ha ju ingen historia — och
för tillfället räknar jag mig till dem»,
bade kandidaten skrifvit till en vän.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
