Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Framåt.
13
Nu fins det naturligtvis mer än en
som skall invända: »skulle arbetet vara
den vigtigaste faktorn i konstnärsskapet,
så skulle både herr Andersson och herr
Petersson och herr Lundström vara ena
bjessar till konstnärer. De öfversvämma
ju utställningarne med taflor. De an-
ordna specialutställningar af konstverk,
gjorda på en fem, sex timmar; med ett
ord, de visa åtminstone allmänheten, att
de arbeta.
Detta arbete är just motsatsen till det
slags arbete, som vi åsyftat. Vi mena
icke med arbete en till fabriksverksamhet
gränsande produktivitet. För oss har or-
det arbete ett helt annat begrepp. Det
är den aldrig hvilande, aldrig fullt till-
fredsstälda, i det tysta utan braskande
fortsatta sträfvan att utveckla alla begåf-
ningens möjligheter till något högsta eller
till fullkomning.
Med denna uppfattving al konstnärs-
skapet är det tydligt, att vi se oss nöd-
sakade bland våra samtida konstnärer
göra en ytterst omild utgallring. Och i
all synnerhet måste denna utgallring före-
tagas bland våra marknaden öfverflyglan-
de impressionister, hvilkas natur- och konst
uppfattningi allmänhet synes oss flack och
pessimistisk, derför att den är blasé. Denna
vår åsigt skulle måhända icke vara ett
tillräckligt bindande skäl, på grund af
rivg. En konstriktning kan ju, äfven
om den är blaserad, räkna bland sina
anhängare verkliga konstnärer.
en konstnär, äfven en verklig sådan,
exklusivt sluter sig till en blaserad natur-
och konstuppfattning, så blir han manie-
rist, d. v. s. förlorar sin ursprunglighet,
och hur skall det då icke gå med epigo-
erna? Hvad vi alltid hos konstnären
Skola ställa före skolan, det är individua-
liteten.
Med denna åsigt står en annan i allra
härmaste förbund, nämligen den om kot-
eriväsendets förderfvande, ja, dödande in-
flytelse på konstnärens utveckling. Vi
äro de förste att erkänna den realistiska
(icke den blaserade) konstuppfattningen,
ja, t.o.m den impressionistiska metoden
om ett framsteg. Men just derför fråga
tant bakslag, som det, hvilket kotteri-
väsendet, om icke åsyftar, så dock tende-
rar till? Hvarför tränga den in i en
återvändsgränd, hvarför befordra reak-
tionen?
Intet bidrager så mycket som kotteri-
| väsendet att drifva medelmåttorna in på
| konstens bana och uppamma ett proleta-
| riat på detta område. Just derför att
| den inbördes förgudningen eller beundran
| lättare utvecklar sig inom kotteriet än en
| inbördes gagnande, sanningseulig kritik,
| just derför att inom kotteriet med- eller
| omedvetet herrskar en tyrann, just derför
I skadar det konsten och dess utöfvare,
| hvilka senare — och här är nu särskildt
| fråga om medelmåttorna — bli så blinda,
| att de icke se, det deras plats ej är här.
| De sudda ner hundratals dukar i öfver-
| tygelsen om, att de göra »konstverk», i
| stället för att stå på en dekorationsmåla-
reverkstad och göra ett dugligt handt-
| verksarbete.
| Här stöta vi på ett lyte hos konstut-
| öfvarne, som icke ensamt får skrifvas på
| kotteriväsendets räkning,utan kanske ännu
| mer på det med modersmjölken insupna
’ eller senare genom uppfostran tillkomna
| högmodet, som tar sig ett uttryck i den
fördomen, att den som erhållit en s. k.
| bildad uppfostran, d. v. s. i detta fall
gått igenom konstakademien, icke skulle
hvilket vi kunde företaga nämda utgall- |
Men när |
| duglig och nyttig handtverkare.
i oss: hvarför gifva konsten ett så ba-”
kunna öfvergå till ett handtverk. Nå, än
om hans plats just är i det eller det
handtverket? Afven om han skulle inse
detta, går han hellre hela sitt lif igenom
som en »misskänd» men i sjelfva verket
misslyckad »konstnär», än han blir en
Det fins ett område, som ligger midt
| emellan det verkliga konstområdet och
| det rena handtverkets, konstindustriens.
Och just i dessa arbetslöshetens tider, då
marknaden för staffli-taflor och skulptur-
| verk är absolut flau, torde ett påpekande
af detta område särskildt vara på sin
plats. Och för ännu en orsaks skull.
Den om sin ställning som «konstnär» öm-
tålige behöfver icke genom att verka på
koustindustriens område känna sig ned-
satt på det rena handtverkets gebit. Det
gifs inom detta studium så stort rum att
röra sig på, så många konstnärsblick (åt-
minstone delvis) kräfvande uppgifter att
lösa, det ingen bör känna sig tillbaka-
stött från ett dylikt arbete. Och från
ekonomisk synpunkt sedt, har ett sådant
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
