Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Framåt. 3
ver fariseerna, så tolkar Nagel alldeles
ordagrant detta skriftställe: »Ve Eder,
skriftlärde och fariseer, I skrymtare, som
ären like de grafvar, som utantill äro
hvitmenade, hvilka utvärtes synas däge-
liga, men innantill äro de fulla med de
dödas ben och all orenlighet»e(köttfödan
af dödade djur) Här påstår Nagel, att
Kristus alldeles tydligt fördömer köttä-
tandet.
Petrus framställes som en fruktätare;
Paulus såsom en; som omvände sig från
ett tidigare köttätarestadium till vegeta-
rismen.
Alltså ser vegetarianen i realiseringen
af sin åsigt en nödvändig grund för kri-
stendomens fullbordan.
Men vi vilja ej längre uppehålla oss
med denna sida af wvegetarismen, hur
många rika och ädla tankar den än kan
väcka, hur stort intresse den än erbjuder;
den är i motståndares ögon vegetarismens
svagaste punkt, den öfverbevisar ej, den
nämnes fantasteri; för mängden af men-
niskor måste fakta tala, rent materiella
fakta. Lyckligtvi is står ej vegetarianen för-
lägen pä detta område; han skall kunna
göra rätt för sig.
| Han söker först i menniskans egen
natur finna bevis för hufvudläran, att vi
gj äro köttätare.
Ledt af instinkten, väljer hvarje djur
enligt sin natur den för detsamma pas-
sande födan.
Endast menniskan tyckes stå hjelplös;
ty den dag, som i dag är, måste hvarje
ärlig läkare med doktor Wirchow i Berlin
bekänna: »en sträng vetenskaplig diät är
Bj ännu möjlig att framställa!» d. v. s
en diät för städernas innevånare i Euro-
ba och Amerika, hvilka också äro de,
som egentligen lida af förderfvad mage,
;y, som bekant, lefver större delen af
menniskoslägtet på ris, mais, råg, hvete,
potatis, dadlar, brödfrukt o. d. och dessa
behöfva aldrig vara i tvekan om, hvilken :
liät är den rätta, ty de hafva inga läkare,
som vetenskapligt expeirmentera med dem
och förvilla den sunda instinkten.
I allmänhet går vegetarianen illa åt
den nuvarande läkekonsten, som i hans
jgon är ren humbug.
Den nu för tiden rådande, ehuru ej
ned Linné, Cuvier och andra stora for-
kare öfverensstämmande, meningen om
| menniskans ställning med hänsyn till
| hennes föda är, att hon är allätare (om-
i nivor.)
| Sättet, hvarpå man kommit till denna
slutsats, trotsar all logik. Man indelar
nemligen däggdjuren med hänsyn till fö-
dan i kött- och gräsätare.
Menniskan, som hvarken uteslutande
lefver af växter eller endast af kött, för-
klarades vara allätare. Till sällskap
gaf man henne apan och svinet, ett litet
nätt kollegium! Om man nu också måste
medgifva, att svinet just ej så noga väl-
jer sin föda, så är å andra sidan visst,
att apan ännu i dag som förut är frukt-
ätare, och de ovisa försök, som blifvit
gjorda i vissa zoologiska trädgårdar att
lyckliggöra henne med biff och andra
kötträtter, hafva haft till följd, att hon
dött i tvinsot.
Aterstår således menniskan. Enär hon
hvarken är enbart köttätare eller enbart
växtätare, är hon ej derför nödvändigt
begge delarne på en gång eller m. a. 0.
allätare, utan hon är något helt annat,
hön är nämligen fruktätare. Och i sjelfva
verket tyckes hela hennes kroppsbyggnad
hänvisa henne på fruktdiäten, och hon
står intet annat djur närmare än den
fruktätande apan.
Menniskan bar likt apan oskyldiga
fingrar att plocka frukter, framtänder att
sönderslita frukter och rötter, hörntänder
att knäcka hårda fruktskal och oxeltän-
der att söndermala födan.
Hörntänderna äro lika litet egnade att
sönderslita köttet, som våra fingrar duga
att sönderslita de oss nära stående djuren.
| Afven magen erbjuder likbet med
| apans; den är fruktätarens. Vidare är tar-
men hos köttätaren relativt kort, hos gräs-
| ätaren lång; menniskan har medellång
| tarm.
| Vidare gifvas många andra kännetec-
| ken, som, gemensamma för gräsätaren och
| menniskan, skilja dem båda från köttä-
| tarne. De förra äro sällskapsdjur, ej de
’ senare; de förra hvila om natten, köttä-
i taren, skyende dagsljuset, stryker nattetid
| kring efter rof; de förra söndermala födan
I och begjuta tuggan med saliv, de senare
| sluka maten otuggad; de förra dricka, de
| senäre lapa etc., etc.
| Nu är ej tvifvel underkastadt, att men-
’niskan kan lefva af kött, kokadt eller
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
