Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Framåt.
11
Ur ett hittills otryckt bref
från Fredrika Bremer.
(Några ord i kvinnofrågan)
slag måste ändteligen med några ord
23 i dag tacka Er för Ert vänliga bref
af d. — Jan. och synnerligen för det rena
och hjertliga deltagande för mitt köns
belägenhet, som Ni der yttrar. Ni har
fullkomligen rätt: det är mången ogift,
medelåldrig kvinna, som skulle vara fri-
skare och äfven mera ren, om hon hade |
ett barn till föremål för hennes hjertas öm- |
het och omsorg. Likväl måste jag mot-
sätta mig åsigten, som vore detta för-
hållande enda vilkoret för hälsa och ren-
het. Och jag ber Er derutinnan tro en
djupt kvinlig natur, som kunde outsäg-
ligt ha älskat make och barn, outsägligt
ha njutit, uied oändlig fullhet ha lefvat
i de förhållanden, som tillhöra förenin-
gen mellan man och kvinna, som en tid
i sitt lif äfven längtade till dem, som till
sitt väsens — icke himmel, men väl blom-
ning, och likväl frivilligt afstått ifrån dem,
och sedan utom dem njutit tillvarelsens
fullhet och rikedom, ja, njuter dem i |
denna stund med en frihet och fröjd,
som icke kommer så mången maka och
moder till del. Men vore denna sällhet
egoistisk, så skulle jag ej tala om den.
»Den, som icke älskar, han känner icke
Gud». Den ogifta eller barnlösa kvinnans
lif har sina egna frestelser och sorger, men ;
en stor del af dessa uppkomma — åt-
minstone deras makt öfver henne — af
den ensidiga och falska riktningen i hen-
nes uppfostran och i den litteratur, hvaraf |
>
hänvisar henne för vinnande af värde och | £
hon föder sig, och som nästan nteslutande
sällnet på äkta ståndet och modersvär-
digheten. Dessutom har det slafveri, un-
der hvilket den ogifta kvinnan lider, ge-
nom opinion och lagar stor skuld i hen-
nes brist på själs- och kroppshälsa, brist
på duglighet och sällhet.
Men se äfven i närvarande tid en ogift
kvinna öfver den första ungdomsåldern |
med någon frihet och någon förmögen-
het, godt hjerta och godt hafvud — och
jag skulle vilja visa Er några sådana
| kvinnor här — och Ni skall finna en
| friskhet, en duglighet, ett friskt och gladt
| lif; som vittnar om en vida lyckligare till-
| varelse än den af många kvinnor med en
| grälig eller slarfvig man och flera barn,
| som de med bekymmer måste draga fram.
Ja, visste kvinnorna rätt, före giftermåi-
let, allt besvär och allt bekymmer, som
ofta barnen förorsaka, så — skulle många
| besinna sig väl, innan de vågade sig in
Ii det företaget. Atminstone skulle de
| vara mera angelägna än ofta nu att
licke gifva: hand och hjerta åt en make,
som icke kan blifva ett stöd och en
hjelp i lifvets allvarsamma omsorger. —
Hvad våra ogifta kvinnor i Sverige
| både yngre och äldre ännu i allmänhet
storligen behöfva är — frihet och ett
starkt medvetande om dess värde samt
om deras egen förmåga att bruka den.
En ädel sjelfständighet, hvila wid sig
sjelf och Gud allena, är första vilkoret
för all högre utveckling och sällhet.
I allt hvad jag skrifvit, har jag nå-
got arbetat derför; men jag hoppas, att
innan jag dör, mitt arbete skall gifva ett
| mera helt resultat. Jag skall härefter
mera koncentrera mina krafter derpå,
| mera uteslutande lefva derför.
|
I
k SO
Nu hvil dig, borger!
En froprediken
af
Svenn Nilssen.
= östen var endnu ikke kommen...
Nej — men höstvinden var der...
Ja, höstvinden — den var der! —
| Dempet, dyssende sus gjennem lerketre-
ernes nåleslör. . sterkere, mer kraftigt og fuldt
| gjennem furu og gran .. en virrende raslen
I fra asp og birk — og halvkvalte suk fra
| hver eneste fjeldsprekke. . .
| Ja, höstvinden var der! —
| Og hele naturen stod stille, ventende —
| på noget, som kom udenfra — langt, langt
borte fra...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
