Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
12 Om
Taftor.
"Om Taflor".
Till Redaktionen af Framåt!
29) ; i ;
INA anledning af en i Eder ärade tid-
2 skrift nyligen införd artikel med of |
vanstående rubrik, ber jag att få komma |
med ett litet inlägg i frågan. Och behöfver |
jag väl alls ej påpeka, att det ej är nämde |
artikels författare mot hvilken jag uppträder, |
utan endast och allenast mot ett par i upp-
satsen uttalade åsigter.
Först och främst ger jag likväl ett obe- |
tingadt erkännande åt hvad artikelförfattaren |
yttrar om konstnärens ställning till konst |
industrien. Det är alldeles sant, att mången
medelmåttig målare, som drar sig fram med |
svårighet genom att få sälja en tafla då och
då, oftast för underpris, skulle kunna föra
ett lugnt och angenämt lif, om han ville 13 : rt ER :
"lyckas som yrkesmålare fordras det en be-
bekväma sig till att ställa sin förmåga i
konstindustriens tjenst. Dekorationsmåleriet
behöfver konstnärliga förmågor, om det skall |
kunna utvecklas öfver den gräns, dit det nu |
nått i vårt land. Det är den koustart, som
för närvarande är mest gouterad af allmän-
heten. Alla trappor och förstugor dekoreras,
alla större salar likaledes. Ingalunda skulle
det skada om de stelt och föga konstnärligt
målade pompejianska danserskorna på vägg-
fälten utbyttes mot verkligt bra gjorda mål-
ningar för hand. Arbetet blefve endast dy-
rare.
Något förakt tör konstindustrien, för de
mera handtverksmessiga grenarne af konsten
tror jag likväl ej existerar hos våra konst-
närer. Tvärt om. Från akademien för de
fria konsterna har också utgått mera än en
duktig yrkesmålare och ornamentsbildhuggare,
som pryder sin plats men som säkerligen ej
skulle kommit långt på den egentliga konst-
närsbanan. Akademielever eller för detta
elever teckna etiketter, rita på centraltrycke-
riet, gravera. Flera af dem hvilkas namn
ej äro alldeles okända, åtaga sig med nöje
ganska underordnade arbeten. Herr Larsson
ritar ganska ofta bokpermar, herr Andrén
butik-kort, herr Björck har gjort etikétter på
de Guillemotska tändsticksaskarna, herr Has-
af dessa blifvit yrkesmålare är nog sant, men
svårligen kan man tala om ringaktning för
konstindustrien hos dem och ännu mindre,
| som orden föllo i Framåt, att de »icke skulle
I kunna öfvergå till ett handtverk»>.
| man har gått genom akademien, målaremä-
Dyfver-
| star Norström på Sabbatsbergsgatan likaså,
selberg har arbetat med dekorationsskulptur,
sedan han upphört att snickra stolar och
bord, herr A. Andersson målar för närvarande
medaljonger till Berns salong. Att ingen
| gar i stället.
| hans yrkesbroder Nilsson går der visst än.
| Jag känner flera.
Gravören Forssell har gått
samma väg. Om fru Winge skall jag nu
| icke tala.
Många af stafflimålarne skulle göra godt
i att lemna sina osålde dukar och måla väg-
Ja väll De flesta skulle allde-
les säkert ha ingenting emot att få medverka
uti dekoreringen af salar och vestibuler. Att -
| slå sig uteslutande på yrkesmåleri är för öf-
rigt ingen lätt sak för dem, ty dertill for-
dras flera egenskaper, hvilka målarne i de
flesta fall sakna. Det är mycket annorlunda
att vara arbetschef och att ligga inne i en
massa affärer emot att måla taflor — för att
gåfning af e’t annat slag.
Det fins nog för öfrigt flera konstnärer
än fröken Börjesson och fröken Löfgren,
som »satt sin pensel i industriens tjenst».
Det fins en Kronberg: hvilken gjort friser
och dekorerat sin egen atelier, och en som
heter Werner, en som dekorerat åt Firsten-
berg och som heter Salmson, Hasselberg,
Hagborg, Bergh, Pauli, Larsson. Hvem var
det, som målat klumpiga blommor på en
spegel på utställningén förra sommaren på -
akademien ?
Alltså : konstnärerna vilja så gerna måla
dylika prydnadsföremål. Låt beställarne kom-
ma, de skola ej få bleklagda nej till svar.
Konstnärerna ha det i allmänhet ej så
fett.
vara en gåta,
det skulle gå, trots de dåliga tiderna.
Artikelförfattaren i Framåt vill bland
målarne göra en »ytterst omild utgallring>.
Hvem vill icke det? Scholander sade att den
största tjenst, man kunde göra den svenske
konstnären, vore att strypa honom i vaggan.
Men när man inte det gör, och när man
inte hindrar gossen att sluta skolan för att
egna sig åt konsten, så torde det vara bäst
för kritikern att vara mindre omild, just der-
| för att hans utgallring i nio fall ibland tio
| skulle bli alldeles på tok.
vis för min åsigt, så vill jag eudast påminna
"om artikelförfattarens förslag att verkställa
Fordras det be-
Hvad de lefva af torde för mången
Men det ser ju ut som om |
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
