Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Framåt.
13
nämda utgallripg »bland våra marknader
öfverflyglande impressionister, hvilkas natur-
och konstuppfattning i allmänhet synes oss
flack och pessimistisk, derför att den är
blasé». Hvad i himlens namn är meningen ?
Hvilken konstmarknad hos oss har författa-
ren sett, der impressionister utgjort flerta-
let? Jag har sett så få impressionisttaflor,
sedan jag kom hem till fosterlandet, att jag
inte skulle vetat hvad det menades med det
ordet, hade jag ej vetat det förut.
det så kallade franska manéret, som författa-
ren menar med impressionism, så torde det
vara förhastadt att klaga öfver ett för myc-
ket i fråga om kvantiteten deraf på våra
konstföreningar. Pessimistisk? Det begriper
jag, min själ, inte alls: Den har väl tvärt-
om namn om mig. att vara lefnadsfrisk,
denna riktning. Blasé? Obegripligt, till dess
artikelförtattaren förklarar hvad han menar.
Deremot yttrar han väl öfvertänkta ord
i hvad han säger om kotteriväsende, ty sä-
kert verkar dylikt till skada för individen,
om han nemligen är en stackare, som ej
förmår hålla sitt eget jag uppe. Det har
väl alltid funnits något af kotteri ibland
konstnärer, kotteriet uppkommer af personlig
vänskap och öfverensstämmelse i åsigter.
Men kotteriet har väl ingen del uti att me-
delmåttorna drifvas in på konstens bana, der
fe tvärtom längesedan äro inne, då kotteriet
börjar på dem utöfva sitt skadliga inflytande.
Jag vågar för öfrigt tro att kotterier, konst-
närer och konstkritici emellan äro vida mera
skadliga än mellan de förra ensamt. Alla
se ej det enbart löjliga i huru en ung skri-
bent höjer till skyarne den lilla krets af
konstnärer, han umgås uti. Hvem borgar
för "att ej i denna krets fins någon medel-
måtta, som just till följd af den skrifvande
vännens blommor blir så blind att han icke
ser att han borde stå på handtverkarens
verkstad i stället för att göra konstverk ?
Alla skratta ej åt att den gamle skribenten, som
nedgör de unga, hvilka ruskat på hans auk-
toritet, i tidvingarne är en förklarad riddare
åt den dam, hvars små supéer och förmid
dagsbjudningar han bevistar. = Alla skratta
inte då pariserskribenten beundrar pariser-
målare och romresanden höjer rom-roålare till
skyarne och förkastar konst från Paris. Alla
skratta inte åt hvad det stod i Aftonbladet
om fröken Beck och herr Thorell, målande
baron Hermelins porträtt, och icke heller åt
artikelförfattarens i Framåt yttringar om en
Är det |
| namngifven tafvelfabrikörs sällsynta säkerhet
och sjelfständighet.
Nej, är något slags kotteriväsende på
fullt allvar skadligt, så är det dylikt. Den
hvilken är inne i förhållandena, bar sin glada
| stund åt hvad han läser — men alla de an-
| dra taga intryck deraf, och så är skadan
| skedd i vida högre grad än genom det slags
| kotteriväsende, författaren omnämner utan
| att klart uttrycka hvad det är ban i sjelfva
verket menar. Kanske få vi veta det i ett
| kommande häfte af Framåt, der författaren
| enligt sitt löfte skall inlåta sig på detaljer.
I Peter Pwwul:
| oo
Från Stockholm.
Skydd för minderåriga, värn-
lösa fickor.
vår hufvudstad har man vid flera tillfällen
offentligen beklagat det lastbara lefnadssätt,
(& som ej sällan förekommer bland helt unga,
| än ej fullvuxna flickor. Så t. ex. har fru Anders:
son Meijerhelm i ett af sina föredrag framhållit
faran af detta bedröfliga förhållande; och vid ett
af Federationens månadsmöten har direktören vid
kvinliga straff- och arbetsfängelset i Stockholm,
C.R. Viberg, i ett sakrikt föredrag bekräftat verk-
ligheten af det öfverklagade onda samt påpekat
åtskilliga af dess orsaker. Yttranden af en man
med hans nit och erfarenhet förtjena att höras i
vidsträcktare kretsar.
Såsom orgaker till det onda framhåller han i
främsta rummet det sedliga förfall, den samvets-
lösa pjutningslystnad, som förleder individer af
andra könet att utan betänkande offra det knappt
tillräkneliga barnet för tillfredsställandet af
otyglade lustar, samt den låga vinningslyst-
nad, som förleder äldre kvinnor, stundom möd-
rarna sjelfva, att ockra med den oerfarnas dygd.
Från "dessa orsaker öfvergår han till dem, som
ligga i våra samhällsförhållanden.
Bland sådanva framhåller han främst det för-
ändrade lefnadssätt, industrialismen påtvungit
en stor del af städernas fattiga flickor, >Förr,>
säger han, >var den unga arbetande kvinnan eller
flickan nästan uteslutande hänvisad till verksam-
het inom familjen. För 30 till 40 år sedan gafs
knappt andra undantag från denna regel än mo-
dister, sömmerskor och uppasserskor på värds-
hus. Flickan vistades hos föräldrar eller anför-
vandter samt var af dem beroende, till dess hon
tog sig tjenst hos andra. Hon var ständigt un-
der moders eller matmoders uppsigt, fick ej sjelf
| bestämma öfver sin tid och måste redogöra för,
’ på hvad sätt hon erhöll sina tillhörigheter.
CI
[6
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
