Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Eramaåt. 5
på barnen, ty icke kan man tala om
en sådan inverkan, då läraren blott är
en’ person som hör upp en lexa. Och |
inte nog med det, utan det blir äfven
barnets personlighet, som inverkar på
läraren och det på ett obeskrifligt veder-
kvickande sätt, Derför att man behand-
lar elt ämne som barnen kunna för-
stå och behandlar det så långsamt, att
de hinna förstå, får den barnsliga reflexio-
nen luft och spelrum. Man får höra
deras små anmärkningar, deras gissnin-
gar och förslag — hvarför kunde det inte
ha gått så eller så? — man får ibland
höra, huru de skarpsinnigt draga ut kon-
seqvenser, eller huru de rent af själfva
fortsätta berättelsen, stiga upp och säga:
naturligtvis gick det så och så; natur-
ligtvis FIORES han det af det och det skä- |
let. — Jag känner mig aldrig så glad, som
när jag märker, att undervisningen fram-
kallat detta spontana själsarbete hos bar-
net. Då vet man, att det utvecklar sig,
det är som om man hörde gräset växa.
Och dessa små blixtar af humor sedan,
som också ovilkorligen komma frarn, när
barnet en gång har börjat att »visa sig»!
Ja, då märker man, att det fins något
som kan kallas undervisningens poesi.
Det är dessutom af den största mora-
liska vigt, alt vi låta barnen få vyerklig-
het i sin undervisning under denna tid.
Detla kan låta öfverdrifvet — men be:
sinna, hvad det betyder för ett barn att
gå utan intressen genom lifvet, att till
exempel icke veta, hvad det skall tala om
med sina kamrater! Tror ni icke, avt. det
kan vara ganska bra, att barnen när de
gå från skolan hafva ett samtalsämne,
som intresserar dem alla? Tror ni icke,
att det är något värdt alt barnen i un-
dervisningen - känna ett föreningsband
mellan sig och läraren eller lärarinnan,
att de säga till hvarandra : ack, nu få vi
höra fortsättningen på det eller det, som
var så rysligt roligt? — Skulle icke der-
igenom kunna förekommas mycket ondt:
dåliga samtal, dåliga lekar och ännu
värre saker?
Jag hade en gång erfarenhet af ett
par lärjungar, som gjorde alla de uuder-
visande mycket bekymmer, Man kunde
mycket väl se på dem, att de talade illa
om sina lärarinnor, när de pratade sins-
emellan. Slutligen kom det en gång till
| bekännelse; och då yttrade den ena med
| tärar och snyftningar: vi ha rakt ingen-
I ting att tala om med hvarandra, och så
tala vi illa om fröknarna. — Ganska lä-
rorikt, icke sant?
Pör barnets moraliska väl, lika myc-
ket som dess intellektuella, vill jag der-
för på det bevekligaste anhålla, att de
| konkreta delarne af skolämnena måtte
förläggas till åldern 9-—13 år, d, v: 8
| till 1:sta, 2:dra och 3:dje klasserna i den
egentliga skolan, och att alla sölversig-
ters och »öfverblickar« för dessa klasser
måtte obarmhertigt strykas. — En dylik
förändring skulle väcka mycket motstånd
från föräldrarnes sida, det vet jag allt
| för väl. Hvad nu, våra barn lära ju in:
| genting, de komma ej ur fläcken — skulle
det heta, ty ännu har man ej kommit
från den töreställningen, att nanur på ett
föremål är kunskap, men grundlig under-
visning om samma löremål själlt är —
prat. Och öfversigtskurserna innehålla ju
| hufvudsakligen namn. TI värsta fall, om
| föräldrarne nödvändigt fordra de vanliga
pluggkurserna — ställ då en öfversigtskurs
bredvid den grundligare, men låt alltid
den scnare ha företrädet och af barnen
anses som den ogentliga kunskapen.
Detta, att tillmötesgå föräldrarnes for:
dringar, ville jag kalla en skolas varlds-
lighet; det andra, att utan alla biafsigter
tänka på barnets inteliektuela och mora-
liska. behof, det är hennes andlighet.
Verldslig kan man inte undgå att vara
till en viss grad, men måtte hvarje skola
icke: vara det mer än samvetet tillåter!
Och mätte man få klart för sig, att denna
sak verkligen är en samwvetssak !
Uffe.
Rn
Ur bondens lif.
» JJK larals
1 Intet svar.
»Klara dåls»
»Men så skrik då inte så, mamma, jag
kommer ju», väsnades en storväxt flicka, i
det hon slant in genom dörren. Under det hon
gick, knäppte hon sin klädning, hvars öppna
lifstycke upptill blottade ett gråhvitt linne
och ett högt ljushyllt bröst. Hon var all-
deles skinande af en byss skedd tvättning.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
